Annika Linde var Sveriges statsepidemiolog mellan 2005 och 2013 och är numera ledamot i regionfullmäktige i Stockholm för Liberalerna.

Hon såg till en början positivt på Folkhälsomyndighetens hantering av coronaviruset, men började omvärdera den svenska strategin i takt med att smittan fick spridning i äldreomsorgen.

– Det fanns ingen strategi alls för äldrevården har jag förstått efterhand. Jag förstår inte hur man kunde stå och säga att beredskapen var god när den i själva verket är usel, säger hon.

Kan inte jämföras med influensan

Enligt Annika Linde var ett av myndighetens betydande snedsteg att man till en början utgick från säsongsinfluensan när man bedömde hur man skulle ta sig an coronaviruset.

– Det har visat sig att coronaviruset inte alls beter sig som influensan. Det sprider sig långsammare och har en längre inkubationstid. Det gör det är svårare att upptäcka och att uppnå immunitet i befolkningen, säger hon.

Med facit i hand hade det varit bättre om Sverige efterliknat sina nordiska grannländer och stängt gränsen och satsat på testning och smittspårning i mycket högre utsträckning, säger Linde.

– Det finns länder som lyckats hålla smittan nere under en längre tid genom att just testa och spåra. Kan man fortsätta så fram tills nästa år när det finns ett vaccin sparar man liv och tillåter en hyfsat fungerande samhällsfunktion.

Krävs lokala anpassningar

Annika Linde konstaterar att coronakrisen är långt ifrån över och att det är viktigt att planera framåt. Hon ser bland annat att restriktionerna och strategin kan behöva anpassas efter hur situationen ser ut i olika delar av landet.

– Personer som bor i områden där smittan ännu inte tagit fart riskerar att tröttna på restriktionerna och bli mindre försiktiga framöver. Vi behöver se över en strategi som tillåter att man på sikt förhindrar spridning där man upptäcker kluster, säger hon.