Mordet på fyraårige Kevin i Arvika 1998 kommer att utredas igen – en av anledningarna är kritiken mot de många och långa förhören med de två misstänkta barnen. De sju och fem år gamla pojkarna som bedömdes vara skyldiga hördes över 30 gånger på drygt två månader, utan juridiskt ombud – vilket i dag är olagligt.

Delar av förhören visades i SVT:s Dokument inifrån i kväll.

Två, i undantagsfall tre, gånger har polisen på sig att få fram vittnesuppgifter från små barn. Efter det blir det svårt för dem att skilja på sanning, minnen, uppgifter som kommer från annat håll, drömmar och fantasier, säger Nina Rung, kriminolog och barnutredare vid Stockholmspolisen.

LÄS MER: Se polisens förhör – så blev pojkarna huvudmisstänkta

– Barn hittar inte på saker för att göra vuxna nöjda i ett första skede. Men när de hörs många gånger, under lång tid och med ledande frågor, där det kanske till och med förekommer hot att ”om du inte svarar på det här så får du komma tillbaka”, kan de berätta saker som inte har hänt.

– Barn har inte samma förmåga att motstå press som vuxna, speciellt inte från auktoriteter. Ställer man ledande frågor och de märker att den vuxna inte är helt nöjd kan de säga vad som helst för att komma ur situationen.

”Kunskapen fanns 1998”

I kväll visades de långa förhören med sjuårige Christian och femårige Robin i SVT. Förhören fortsätter även när barnen är trötta. I ideala fall ska förhör hållas till en halvtimme, och de ska avbrytas så fort barnet säger att det inte vill mer. Den kunskapen är inget nytt, utan fanns även 1998, och borde ha följts av polisen, menar Rung.

I en artikel på DN Debatt försvarar minnesexperten Sven Å Christiansson beslutet att hålla intensiva förhör med pojkarna.

LÄS MER: ”Upprepade förhör var nödvändigt”

”Jag hänvisade till internationell forskning och vetenskapliga fallstudier med det övergripande rådet att barn som har bevittnat våld, utsatts för sexuella övergrepp eller själva begått dödligt våld eller övergrepp behöver tid för att kunna berätta. All erfarenhet visar att oro, rädsla, lojalitet, skam och skuld hos barnen gör att de endast successivt kan närma sig det svåra och ofta sker detta fragmentariskt”, skriver han.

”Många förhör bra för psykologer”

Men Nina Rung säger att det är skillnad i hur många gånger ett barn kan höras av en psykolog och hur många gånger det kan höras av polisen.

– Att det är bra att höra barnet många gånger för att bygga upp ett förtroende kanske gäller för psykologer, när barnet ska bearbeta en händelse. Polisen har väldigt kort tid på sig att få ett förtroende. 

LÄS MER: Detta har hänt

I vuxen ålder säger de utpekade bröderna att de inte har några minnen alls från händelsen och vill att utredningen öppnas igen. Det kommer den att göra, men Nina Rung menar att det inte är någon idé att höra bröderna om mordet nu.

– Även om de skulle ha kommit ihåg något efter 20 år har den här utredningen förstört deras minnen.