– Det är lite tungt, för i slutet på varje termin mår man lite dåligt. Man är lite ledsen för det här att behöva säga adjö till barn och kollegor vid varje terminsslut. Det börjar till slut äta på en faktiskt, säger Catharina Schönbäck.

– Man önskar att man också kunde säga att ”vi ses igen”, men det vet man ju aldrig.

Catharina Schönbäck är 55 år och jobbar som lärarvikarie i Henån på Orust. Ibland vet hon bara dag för dag hur hon ska jobba, och under skolloven blir hon oftast av med jobbet.

Jobb till jul är god framförhållning

Normalt sett tycker hon att tillvaron är otrygg. Ekonomin hackar, och att planera någon semester en bit in i framtiden har hon slutat med. Men just nu tycker hon att hon har ovanligt bra översikt, eftersom hon antagligen har jobb fram till jul.

– Nu har jag mycket god framförhållning. Jag tror att jag ska jobba till den 19 december i alla fall, det är min förhoppning just nu, säger hon.

Är det ovanligt bra framförhållning?

–Ja, jag tycker jag har fått signaler på att det blir förlängt fram tills dess.

Kan du önska någon gång att du hade bättre överblick över din framtid än 19 december?

– Jag kan önska att man anställde mig på en tillsvidaretjänst. Det är så mycket som hänger samman med en tillsvidaretjänst, man kan få lön, man kan köpa en bostad, det är nyckeln in i något tryggt och säkert.

Planerar efter plånboken

Catharina Schönbäck hörde av sig till SVT genom #dinröst, för att berätta om hur hon ser på att inte ha ett fast jobb. Och det är med blandade känslor. Visserligen valde hon själv att för ett halvt decennium sedan lämna ett fast jobb för att prova något nytt men hon trodde aldrig det skulle bli så här omöjligt att bli anställd igen.

– Man planerar lite efter hur det känns i plånboken och ens förhållande till a-kassan om man säger nej och gör det man planerat eller om man bokar av och jobbar i stället.

Nu jobbar hon som lärare på olika skolor i Bohuslän. Men att bli tillsvidareanställd är inte aktuellt, enligt Orust kommun. Catharina Schönbäck jobbar visserligen som lärare, men hon har ingen yrkeslegitimation.

– Det finns ju jättemånga som är väldigt kompetenta fast de inte har någon behörighet. Och det är ofta de personerna som bara får tillfälliga anställningar. De gör många gånger ett bra jobb, men vi har ändå en skyldighet att jobba med den personal som ska vara fast anställd, säger Henrik Lindh, förvaltningsområdeschef för lärande i Orust kommun.

Har inte råd att studera

Catharina Schönbäck säger att hon inte har ekonomisk möjlighet att börja studera igen. Hon drömmer om att en vacker dag ändå kunna få ett fast jobb igen, kanske som resurs i stället.

– Man är orolig, för man har inte så mycket pengar. Så man är ju angelägen. Och vi är nog ganska många som är så där angelägna. Så vi står där, en hel kader av välutbildade erfarna människor som ropar ”ta mig! ta mig!” Och då finns det ju inget incitament för att anställa oss egentligen, eftersom vi är billiga och flexibla.

Hur känns det att vara billig och flexibel?

– Det är rätt bedrövligt faktiskt. Dessutom finns det en dimension till i det här, och det är att vi jobbar med barn. Och de behöver kontinuitet. De är de andra förlorarna i det här spelet.