Det har nu gått nära fem månader sedan Muharrem Demirok (C) tog över rodret efter Annie Lööf (C) och det har varit allt annat än en smakstart. Centerpartiet var valets stora förlorare med ett tapp på nära 2 procentenheter och nedgången har fortsatt.
En förklaring är att partiet hamnat i skymundan. Försöken att angripa regeringen från höger i den ekonomiska politiken och kritisera Tidöpartierna för att inte leva upp till den så kallade arbetslinjen har så här långt inte gett någon utdelning alls.
Att Muharrem Demirok (C) ligger på en historisk jumboplats i förtroendeligan bidrar också. När bara 4 procent av väljarna har förtroende för partiledaren är det svårt att övertyga om budskapet.
Lågt förtroende bland C-väljare
Inte ens de egna verkar vara med på tåget, blott 24 procent av C-väljarna har förtroende för “sin” partiledare. Visst – det är svårt att ta över efter en så erfaren och väletablerad partiledare som Annie Lööf (C) men om inte kurvorna börjar peka uppåt kommande år lär det bli svårt för Demirok att sitta kvar.
Ytterligare ett bekymmer är det låga stödet i samtliga sakfrågor som blir så tydligt i dagens mätning från Kantar Public. Till skillnad från de tre andra småpartierna anses C inte ha bäst politik, eller ens näst bäst politik, i någon enda fråga. Så har det visserligen sett ut länge men det sätter fingret på partiets problem.
En förklaring är att C de senaste åren främst förknippats med att vara en motkraft till Sverigedemokraterna. Det bidrog tidigare till att lyfta partiet, i synnerhet bland välutbildade, kvinnliga storstadsväljare men att ha antipatierna mot ett annat parti som främsta profilfråga är knappast hållbart. Det blev uppenbart i höstens val då storstadens liberala “anti-SD-väljare” i hög utsträckning föredrog Magdalena Andersson (S).
Den insikten verkar ha sjunkit in hos C-ledningen. Demirok lägger betydligt mindre krut på värderingskampen mot SD än sin företrädare.
Överflödiga för rödgrön majoritet
Ytterligare en omständighet som borde ge centerpartisterna lätt huvudvärk är att de med dagens opinionsläge inte behövs för en rödgrön majoritet. Om den senaste mätningen från SVT/Kantar Public skulle vara valresultat så skulle S, V och MP få 183 mandat. Samtidigt är dörren till Tidöpartierna stängd från bägge håll. Sammantaget förstärker det bilden av ett irrelevant parti.
Det Centerpartiet kan trösta sig med är att det är långt till valet. Dessutom verkar partiet både ha krisinsikt och en tydlig ambition att förnya politiken.
Att Socialdemokraterna stärker greppet om väljarna när det gäller sakägarskap borde inte förvåna någon. Det är en given konsekvens av uppgången i opinionen. Baksidan är att det kan sätta käppar i hjulet för nödvändig förnyelse. Alltså att partiet drar sig för att utmana med nya offensiva förslag för att inte riskera sin styrkeposition.
Moderaterna anses ha bäst politik i betydligt färre av väljarnas viktigaste frågor. Sedan förra året har de också tappat i den viktiga frågan om landets ekonomi. Men partiet behåller greppet i frågan om Lag och ordning vilket är den fråga partiet under Ulf Kristersson (M) har lagt mest krut på. Men för att ha kvar den starka positionen även på sikt krävs att partiet övertygar väljarna om att Tidösamarbetets åtgärder kommer att resultera i en vändning när det gäller våldsbrottsligheten.