Chatta med traumaexperten
Johan • Riktigt hemska attentat likt detta kan kännas overkliga för mig, även om jag själv är nära inpå. Det verkar göra situationen lite mer hanterlig för stunden, men det får mig också att fundera på det långsiktiga perspektivet. Är det en konstruktiv eller destruktiv 'cooping'-mekanism när attentat blir overkliga? Hur ska man bearbeta känslan av att något är overkligt?
Ja kanske är det en flykt att känna att saker är overkliga, men samtidigt är ju den här typen av händelser overkliga och svåra att förstå. Att dela det upplevt overkliga med någon annan gör det lite verkligare.
Boendestödjare • Jag jobbar på ett boende för vuxna personer med autism och många är idag otroligt rädda för att åka iväg, några har inte sovit och några är ledsna! Hur gör man bäst som personal i ett sånt här läge? En del tror att någon kommer skjuta på den dagliga verksamheten.
Information till den gruppen behöver förstås ske på en nivå som är lämplig och det förstår jag att du vet som jobbar där. Men saklig fakta som speglar det som de behöver veta och kanske en hjälp att sortera annat. De behöver, som alla, också veta att det är många vuxna och ansvariga som gör allt för att skolan ska bli och vara trygg.
Erik • En fråga som jag tror många tycker är dumt att jag berättar, men jag känner inget, vilket skrämmer mig. Som jag inte vill ta in eller förstå vad som har hänt, är det vanligt att känna så? Vet inte om det är jag följer mycket vad som händer i USA och där är ju tyvärr skjutningar regelbundet i skolor. Men vad kan man göra åt den känslan jag har?
Det är klart att dina känslor är lite avstängda för att härda ut. Som ett försvar eller så. Men att hela tiden följa den här typen av händelser runt om i världen tror jag inte är bra för oss i grunden. Så du kanske ska begränsa det lite för att åter få tillgång till det du känner.
Örebro mamma • Hur förklarar jag för mitt barn att skolan är en säker plats? Hur kan jag motivera detta? Det är en vuxen person som skadat andra människor i en skolmiljö i närområdet. Vi är idag en stad i sorg.
Ja det är verkligen en besvärlig och traumatisk upplevelse för alla. Jag tror ändå att man måste prata om att alla andra inblandade vuxna gör allt för att få svar och för att få skola att återigen upplevas som trygg. Det är den ju också vanligtvis för de allra flesta.
Helena • Min dotter på 10 år var hemma hos sin kompis med äldre syskon igår när dådet skedde. Storasyskonen hade visat filmer och bilder som spreds på TikTok så hon hade fått se sådant som jag aldrig någonsin hade visat för en 10-åring. Hon var helt utom sig igårkväll och kunde inte sova, och vägrade lämna oss för skolan idag. Hur kan vi bemöta henne och få henne känna sig trygg igen?
Ni kanske ska titta på det hon sett tillsammans och prata om hur det kan få oss att känna. Kanske kan ni på något sätt begränsa flödet i hennes telefon. Ni får prata om att vuxna gör allt för att skolan ska vara trygg trots allt.
Anonym • Hur kan man ge sina barn trygghet i detta när Sverige känns allt annat än tryggt just nu. Finns ju ingen garantin att detta inte kan hände igen. Då kan man ju som förälder inte lova barnen att de är trygga i skolan. Har du mer konkreta tips på vad man säger.
Jag tycker man kan säga att man förstår att det kanske känns otryggt att gå till sin skola. Men det finns ofta inget som säger att det ska hända där. Det är i skenet av det som hänt som göt det läskigt. Man ska också påminna om att det finns många vuxna som trots allt jobbar för trygghet och öppenhet, de är fler än det omvända. Kansek kan du börja där.
EG • Jag känner idag att jag börjar bli cynisk och tappar liksom tron på det starka samhälle som jag vill leva i. Denna cynism vill jag inte att mina barn ska ”ärva” över. Jag är jätterädd att något sånt här ska hända mina barn och vet inte hur ska jag hantera mina egna känslor kring detta. Jag vill inte skrämma upp mina barn med mina egna rädslor.
Ja det är svårt för många nu att sortera tankar och känslor men kanske måste vi i alla fall hitta en samtalsklimat med våra barn som handlar om öppenhet och trygghet. Du kan säkert beskriva en trygghet hemma och i många sammanhang i dina barns liv. och i ditt, och det kan vara en ide att utgå att trygghet trots allt finns också.
Aline • Hur kan människor stödja varandra i denna hatiska, skräniga och konfliktfyllda tid?
Att förhålla oss till fakta som vi vet är sann, att inte spekulera. Det andra viktiga är att dela tankar med varandra. Det är bra att fråga varandra om tankar och kring hur någon mår. Det är mycket hjälpsamt
Förälder • Vid vilken ålder bör man prata med barnen om detta? Vill inte berätta för mycket och skapa onödig oro, men vill inte heller att de ska höra det från vänner istället och missa att vara ett stöd och svara på oroliga frågor.
Riktigt små barn behöver kanske skyddas från information istället för att få den. Men från kanske 5 års ålder kanske de behöver saklig information på deras nivå. Jag tror inte att vi i princip ska vara så oroliga att samtal och frågor skadar - tvärt om.