När Mette Frederiksen hade avslutat sitt 45 minuter långa samtal med president Donald Trump sade hon att samtalet hade varit ”rättframt” och att Trump inte släppt tanken på att ta över Grönland. Men enligt tidningen Financial Times var samtalet både eldfängt och konfrontativt. Det är där vi är i dag.
Danska regeringen har lovat att höja de militära anslagen till Grönland med 15 miljarder danska kronor, något som Donald Trump spelat ned i en intervju med BBC och kallat för ”två hundspann”. Men när den danske utrikesministern, Lars Lökke Rasmusen, talade med sin amerikanske kollega, Marco Rubio, stod inte Grönland och Arktis på agendan. Det skulle man ta vid ett annat tillfälle, något Lökke tolkade som positivt.
Kris för Europa
I den mening att man kan bli av med delar av sitt territorium så kanske man kan säga att Danmark genomgår sin största territoriella kris sedan freden i Roskilde 1658 när man förlorade stora delar av det som då var Danmark till Sverige. Men att säga att det här är en kris enbart för Danmark och Grönland är att underskatta den europeiska dimensionen.
Att Trump framhärdar med Grönland kan tyda på att den nuvarande amerikanska administrationen planerar att ”släppa” Europa, en tanke som han luftat tidigare. Genom att få kontroll över Grönland säkrar man även sin kontroll över Nordatlanten och Arktis som blivit allt viktigare när det gäller naturtillgångar, handelsvägar och säkerhetspolitik. USA:s inflytande på Grönland i dag är beroende av EU-landet Danmark som styr över utrikes- och säkerhetspolitiken på ön.
Självständighet en amerikansk möjlighet
Det är här som den grönländska önskan om självständighet kommer in. Om Grönland blir självständigt ligger makten över utrikes- och säkerhetspolitiken i dess händer. Tidningen Economist menar till exempel att USA skulle kunna peka på flera ekonomiska fördelar för de 57 000 grönländarna vid ett köp av ön, istället för att vara hotfullt aggressiv.
Vi är en vecka in i Trumps fyra år som president. Många bedömare hävdar att han menar allvar med Grönland och att en konfrontation kommer förr eller senare. Nu handlar det om vad, och hur, EU och Europa säger saker – hur tydliga och enade man är. Utrikespolitik handlar mycket om signaler samtidigt som utrikespolitik ofta är lika mycket inrikespolitik.