”Nej till en samtyckeslag, säger Lagrådet. Vi menar att deras analys är felaktig. Det finns ett behov av samtycke i lagen”, inleder artikelförfattarna som består av bland annat professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhufvud, kriminologen Nina Rung och representanter för Fatta och RFSU.

Regeringen presenterade i december ett förslag kring en ny sexualbrottslagstiftning som bland annat innehöll en samtyckesdel. Dagens lagstiftning kring våldtäkt kräver att det förekommit tvång, våld, hot eller att personen som utsatts varit i en ”särskilt utsatt situation” för att någon ska kunna dömas.

Tanken med förslaget kring samtycke var istället betona vikten av frivillighet och att den som har sex med en annan person måste försäkra sig om att den andra deltar frivilligt. Exakt hur det ska ha framgått blir dock en bedömningsfråga.

Sågades av lagrådet

Regeringens förslag på lagstiftning fick dock skarp kritik av lagrådet. Rådet ansåg bland annat att förslaget öppnade upp för en godtycklig bedömning av när samtycke förekommer, vilket också skulle leda till att det är svårt att på förhand veta vad som är straffbart. Lagrådet menade också att det rättsliga behovet av ny lagstiftning av den här typen var begränsat.

Den uppfattningen delar dock inte skribenterna bakom dagens debattartikel som riktar in sig på de nuvarande kraven för vad att något ska definieras som våldtäkt:

”Som ett resultat av detta har vi sett domstolar som konstaterar att gärningsmän visserligen “passat på” när brottsoffret varit utsatt, men sedan friat eftersom brottsoffret inte var “särskilt utsatt”. En tydlig brist i dagens våldtäktslagstiftning är att det långt ifrån alltid är ett brott att genomföra ett samlag med någon som är helt passiv eller som blivit överrumplad av det sexuella närmandet. Lagrådets analys av att en samtyckeslag inte behövs håller därför inte.”

Vill se tydligare krav

Artikelförfattarna är inte heller oroliga för godtycke i samma utsträckning som lagrådet, men menar dock att regeringen borde vara tydligare i det lagförslag som slutligen läggs fram till riksdagen. Istället för att bara fokusera på en grundläggande princip om frivillighet så vill artikelförfattarna se ett tydligt krav på att samtycket också aktivt uttryckts.

Ett sådant krav föreslogs av sexualbrottskommittén vars arbete legat till grund för samtyckesförslaget men som togs bort av regeringen i det förslag som skickades till lagrådet. Regeringen menade bland annat att frivilligheten som sådan ska stå i centrum snarare än om ”vissa angivna krav på hur det uttryckts” ska hamna i fokus.

Enligt artikelförfattarna skulle ett krav på uttryckt samtycke göra det tydligt att ”allt annat än ett ja är ett nej” och att det inte heller skulle gå att ”anta någon som är helt passiv vill ha sex”

”Eftersom regeringens förslag inte ställer krav på att ett uttryckt samtycke ska finnas vid varje ny handling, blir det mindre tydligt vad som ska räknas som frivilligt sex i lagens mening.”