Discomusiken dunkar från högtalarna i en av gymnastiksalarna i Enskedehallen i södra Stockholm. 

Det är först en våning ner, i pingishallen, som ljudet dämpas. Här dominerar smattrandet från pingisbollarna som slås fram och tillbaka. 

Hit brukade Ebba Stefansdotter Åkerlund komma för att träna pingis. Pappa satt på sidan och hejade på.

Tränaren berättar om Ebba

Ebba kunde vara tystlåten, men ambitiös i sitt spel. Hon tyckte att hon alltid kunde förbättra sig, berättar tränaren Anders Ylitalo, Elmas pappa, när vi träffas i pingishallen. Blicken är plågad när han tänker tillbaka på fredagen den 7 april förra året, när han såg en efterlysning på sociala medier.

Bilden på flickan som saknades efter Rakhmat Akilovs dödsfärd på Drottninggatan, föreställde en av spelarna i laget. Ebba, 11. 

Snart kom det fram att Ebba Stefansdotter Åkerlund var en av de fem som dödats i terrorattacken på Drottninggatan.

Skulle träffa mamma på Drottninggatan

Just den här dagen hade egentligen börjat väldigt bra för Ebba. 

Hon hade genomfört ett skollopp med kamraterna på Campus Manilla-skolan till förmån för Barncancerfonden. Ju fler varv hon sprang desto mer pengar skulle gå till forskningen. Ebba kämpade elva varv runt banan trots smärtor i knäna, tills benen inte orkade mer.

På vägen hem tog hon bussen till T-centralen för att möta sin mamma. 

En kort stund efter att hon anlänt dödades hon av den terrormisstänkte Akilov.

Ebba sörjs djupt av föräldrarna. Hon var enda barnet.   

”Jag dog i samma stund som min helt fantastiska dotter”, skriver Ebbas pappa på hemsidan för Svenska hjärtan, en stiftelse som han startat i dotterns namn i syfte att stödja förebilder runt om i landet.

Ebba var kreativ och hade sinne för siffror

Ebba var en ambitiös tjej, som fått mammas kreativa egenskaper och pappas siffersinne. 

Hon älskade att skriva sagor, att måla, sjunga, spela gitarr, piano, basket och pingis. 

Klasskamraterna på Campus Manilla i Stockholm skriver fina kärleksförklaringar på stiftelsens hemsida. 

”Ebba du var den kraftfullaste person vi kände. Du stod upp för det du tyckte och trodde. Dina drömmar och din fantasi fanns inget stopp för. Du tog en stor plats i våra hjärtan och nu när du är borta så känns det tomt. Du kommer alltid finnas kvar hos oss”, skriver en av kamraterna.

Oscar Björk undervisade Ebba i svenska

En av lärarna som undervisade Ebba i årskurs fyra – hon gick i femman när attentatet skedde – är Oscar Björk. Han undervisade Ebba i svenska och imponerades över hennes förmåga att uttrycka sig i skrift. Läraren hade träffat Ebba och mamman just på Drottninggatan några månader före dådet och fått en varm kram av Ebba. 

– Varje gång jag går på Drottninggatan tänker jag på Ebba, berättar han när vi är tillbaka på platsen. 

Det är kyligt i luften, men fullt av människor. Längs gatan finns betydligt fler utplacerade betonglejon än tidigare, för att förhindra att liknande attacker upprepas.

”Minns Ebba som en sprudlande elev”

I dag forskar Oscar Björk kring barns skrivande. Något som han säger att Ebba, med sina välformulerade texter, inspirerade honom att göra. 

– Jag minns Ebba som en sprudlande elev som sprang emot en i korridoren och gav en stor kram med ett jättestort leende. 

Hon var en elev som gjorde det roligt att vara lärare. 

– Alla lärare kände på samma sätt. Hon var en sol.

Kompisen Elma: ”Ebba busade när ingen såg”

Och i pingishallen smashar lagkompisen Elma bollarna snabbt mot pappa Anders, som gör sitt bästa för att slå tillbaka. 

Nästan tio månader har gått sedan de fick veta att Ebba dödats. Vardagen har återvänt på många sätt, men inget är ändå som vanligt. Tomheten efter en vän och lagkompis gör sig ständigt påmind. 

– Det är inte samma sak, säger Elma om saknaden. 

Ebba var för henne en lite försiktig, rolig och glad tjej. 

– Hon busade lite när ingen såg. 

Vad gjorde hon då? 

– Hon kittlades och sprang runt. 

Elma samlar sig en stund när hon tänker på det som hänt. 

– Jag är fortfarande väldigt ledsen och tycker att det är orättvist.