Föräldrar, Försäkringskassan, domstolar, advokat och Solna kommun, alla är de på olika sätt involverade i Stefans fall. Men Stefan är lyckligt ovetande om att hans framtida liv formas i ett diffust nätverk.
– Jag är glad. Jag är positiv, vad härligt! Stefan är jublande glad och hans pappa kan intyga att han har det bra.
– Han är nästan aldrig ledsen, säger pappan Peter Rolander. Och visst har han det så bra han kan ha det så länge han har sina assistenter. Han är omgiven av trevliga tjejer och killar. Friends Arena ligger nära och där kan han heja på AIK, hans favoritlag.
Föräldrarna finansierar
När Försäkringskassan backade ur hamnade ansvaret för Stefan hos Solna kommun. Solna beviljade assistans sju och en halv timme per dygn, men ändå har Stefan kvar assistenter dygnet runt. Det beror på att hans föräldrar har gått in och från första februari har de finansierat de övriga timmarna. Stefan klarar inte att vara ensam, menar föräldrarna.
– Det kostar oss 99.000 i månaden. Vi har belånat våra fastigheter, säger Peter Rolander.
Peter skruvar lite på sig inför frågan om hur länge de kan hålla på och betala nästan 100.000 varje månad.
– Vi kan nog hålla ut ett halvt till ett år, men sedan är pengarna slut och vi bankrutt.
Halverat behov
Stefan har alltså haft assistans från Försäkringskassan i tjugo år. 2012 fick han förnyat beslut om assistans alla dygnets timmar. Men vid omprövningen förra året bedömdes att hans behov hade halverats och därför drogs assistansen in från den första februari i år.
– Stefan har inte blivit mindre funktionsnedsatt sedan 2012. Tvärtom behöver han mer träning nu för att inte försämras. Beslutet är en katastrof och vi har inte fått någon motivering från Försäkringskassan, de säger bara att de gör en omprövning, säger Peter Rolander.
Peter är nedstämd, han har tagit mycket illa vid sig av turbulensen kring sonens assistans.
– Försäkringskassan har fram till 2012 beviljat Stefan assistans hela dygnet med journärvaro på natten. Det har man gjort för att man hittills har delat vår uppfattning att Stefan inte kan lämnas ensam. Han klarar inte det. Lämnas han ensam en stor del av dygnet kommer han att bli apatisk och sängliggande. Jag tror inte att han överlever, säger Peter Rolander.
Borde förlorat assistansen 2012
Peter har en teori om att Stefan fått en snävare bedömning denna gång på grund av att den handläggare Stefan hittills haft gått i pension och nu har ersatts.
Den teorin förkastar Monica Svanholm som är enhetschef på Försäkringskassan. Hon har gått igenom handlingarna som rör Stefan och kommit fram till att det faktiskt begåtts ett fel i hanteringen av Stefans assistans, han borde ha förlorat den redan 2012.
Snävare bedömningar
År 2008 började Försäkringskassan tillämpa en mycket snävare bedömning av vilka funktionsnedsättningar som medför rätt till personlig assistans. Frågan gick vidare till dåvarande Regeringsrätten som avgjorde till Försäkringskassans fördel.
Den domen, RÅ 2009 ref. 57, blev praxis, alltså vägledande, och har påverkat livet för tusentalet funktionsnedsatta och den borde ha medfört att Stefan skulle ha förlorat sin assistans redan 2012.
– Den här praxisändringen har slagit igenom lite pö om pö, säger Monica Svanholm.
Var ni alltså för sent ute med att tillämpa ny praxis?
– Jag tror att det är detta som hänt i Stefans fall.
Assistans – ännu ett tag
Nu har alltså de nya snävare bedömningarna också nått Stefan. Genom sin advokat har han överklagat beslutet och till att börja med krävt att assistansen ska kvarstå, så kallad inhibition, tills domstol fällt avgörande i assistansfrågan.
Förvaltningsrätten avslog hans begäran, men den 23 februari beslutade kammarrätten i Stockholm att Stefan ska ha kvar sina assistenter tills själva grundfrågan, den om rätten till personlig assistans, avgjorts av förvaltningsrätten.
Assistanslotteri
Stefan backas upp av engagerade och resursstarka föräldrar som tar på sig kostnader för assistans och advokat. Peter Rolander, Stefans pappa, konstaterar att det hela mest liknar ett lotteri.
– Förvaltningsrätten och kammarrätten kommer fram till helt olika beslut fast de har exakt samma underlag. Men, vilken lättnad att få det här beslutet, även om det bara är tillfälligt.