Sofia har länge funderat på varför hennes son, fyraårige Elias, inte blivit inbjuden till några födelsedagskalas. Inte minst med tanke på att hon själv hört andra i förskolegruppen prata om det. Men man kan ju inte bli bjuden på allt.

En dag fick hon svaret.

– Jag hämtade min son tidigt och då såg jag att det låg inbjudningskort i alla fack utom hans, berättar hon.

In i det längsta försökte Sofia hitta en anledning till varför Elias inte var inbjuden. Kanske hade de bara glömt?

Så var det inte.

”Elias tar nog för givet att han är bjuden”

Elias har en språkstörning vilket gör att han har svårt att uttrycka sig, men enligt Sofia har han inga problem med att förstå.

– Jag började fundera på hur jag ska förbereda honom, snart kommer alla börja prata om att det är kalas. Och han tar nog för givet att han också är bjuden.

Sofia beslutade sig för att mejla föräldragruppen. Hon berättar att hon var tydlig med att hon inte ville ”trycka sig in” på någons kalas.

– Jag skrev bara att vi måste ha en policy för hur vi agerar. Och framförallt kring inbjudningskort till kalas. Jag kan tycka att det är en sådan självklarhet så att ens behöva... man får börja om på ruta ett.

”Hjärtat  går sönder”

Efter ett tag svarade föräldrarna till barnet som fyllde år. I korthet höll de med om att det hade blivit dumt, självklart var Elias välkommen på kalas men att ”det är ju så svårt när ingen förstår vad Elias säger”.

– Hjärtat går sönder. Det är en sådan otrolig litenhet, för det är faktiskt föräldrarna och inte barnen som väljer bort. Man inser att vi har så otroligt långt kvar för att de här barnen ska få finnas till. Han har en funktionsnedsättning, de gav honom ett funktionshinder.

Det fanns andra som reagerade.

– Jag fick svar från en annan förälder som inte kommer att gå på kalaset med sitt barn på grund av det här. Det gör att de blir fler på avdelningen som inte är där. Det var ett fantastiskt statement. Men det är synd för barnet som fyller år, att det blir en vuxenpolitisk sak av det.

”Ett oerhört vanligt problem”

Linda Bergfeldt, kanslichef på Afasiförbundet som har 3400 medlemmar och bland annat organiserar barn med språkstörning och deras anhöriga, blir inte förvånad när hon hör Sofias berättelse.

– Det här är ett oerhört vanligt problem. Det är en av de stora sorgerna för många föräldrar. Deras barn har inte kamrater och att alla blir bjudna på kalas utom det här barnet. Och det trots att det finns barn i varenda årskull med de här funktionsnedsättningarna, säger hon.

Samtidigt riktar Linda Bergfeldt kritik mot förskolan.

– Alla medvetna förskolor brukar ha en policy om att man inte får dela ut inbjudningskort på förskolan. Det brukar ingå i diskrimineringspolicyn, att man sköter det privat. Den här situationen kan bero på brist på kunskaper och insikter. Men det saknas också inlevelse för den här pojken och hans föräldrar, säger hon och fortsätter:

– Det blir ännu värre när de börjar skolan. Barn som sticker ut ordentligt blir inte bjudna. Generellt finns det en brist på kunskap i samhället. Om människor hade bättre kunskap tror jag inte att de hade gjort på det här sättet.

Rådet: Var snäll

Sofia vill samtidigt lyfta diskussionen.

– Barn som låter lite mer, tar lite mer plats och som kanske gör oss vuxna lite osäkra blir på ett sätt en börda oavsett om vi är på restaurang, matbutiken eller idrottsrörelsen.

Har du något råd till andra föräldrar?

– Var snäll. Och våga ta emot, för du kommer att få mycket tillbaka.

Fotnot: Elias och Sofia heter egentligen något annat.