När grundaren och galjonsfiguren Peter Carlsson lanserade sitt mastodontprojekt: en fabrik för elbilsbatterier, där man skulle tillverka batterierna från råmaterialstadiet, som kunde försörja Europas fordonsindustri förförde han såväl investerare, politiker och kunder. Unga, ofta högutbildade, strömmade till från alla världens hörn för att få vara en del av framtiden och den gröna omställningen.
Långt innan den första fabriken var igång drogs flera nya anläggningar i gång i Sverige och utomlands. Men att låna till hela expansionen var, får man lov att säga, mer eller mindre att be om väldigt allvarliga problem.
Eftersom man byggde för lånade pengar utan att ha några intäkter än, blev hela projektet ytterst sårbart för produktionsproblem. Och produktionsproblem blev det – Skellefteåfabriken skulle, enligt ursprungsplanerna, vara i full gång redan 2023. Det sista Peter Carlsson sa innan han avgick i november var att det kunde bli möjligt 2026, alltså tre år senare.
Tappat förtroende
Under tiden tappade först kunderna, sedan banker och andra investerare, och därefter svenska leverantörer som inte fick betalt, förtroendet. Personalen verkar ha hållit fanan högt längst av alla – det var åtminstone först efter ansökan om rekonstruktion enligt den amerikanska konkurslagstiftningens Chapter 11 i november, som SVT kom i kontakt med personal som uttryckte stor besvikelse – inte minst efter SVT:s avslöjande om bonusar till nyckelpersoner för att de skulle stanna kvar i krisen.
Nu är framtiden ytterst oklar för Skellefteåfabriken. Det blir konkursförvaltarens uppgift att försöka sälja fabriken för att fordringsägarna ska få så mycket som möjligt tillbaka. En europeisk fordonstillverkare vore en drömägare för både industrin och för politiker, men frågan är om de törs med tanke på hur illa fabriken fungerat jämfört med planerna.
Asiatiska batteritillverkare skulle kanske ha mest att vinna på att köpa upp fabriken – men de kanske inte får för den svenska myndigheten Inspektionen för Strategiska Produkter, som i så fall måste bestämma sig för att kinesiska ägare inte skulle vara en säkerhetsrisk.