Kanske är det kontrasten mot Syrien som gör att Fakhrya ser skönheten i Oxelösunds grå och ödsliga betongcentrum. Hon pekar på den porlande fontänen och uppmärksammar mig på fågelsången i buskarna.

– Jag tycker mycket om Oxelösund, säger hon och jag tror henne. Naturen är fin här. Allt det gröna. Och havet!

Vill känna jämställdhet

Hennes svenska är häpnadsväckande bra med tanke på att hon varit här mindre än ett år. Hon tar varje chans att öva och ber mig otåligt att rätta de fel hon gör. För tio månader sedan lämnade hon Idlib i norra Syrien. Lämnade ett liv som rektor och engelsklärare och tog sig som flykting till Sverige – ett land hon inte kände men hade hört talas om.

– Jag vet att det finns jämställdhet mellan män och kvinnor här. Jag vill känna det. Men jag vill inte känna mig som invandrare utan komma in i svenska samhället, säger hon.

Fahkrya är ett av skälen till Sveriges nya kunskapslyft. De flyktingar som kommer hit har aldrig tidigare varit så välutbildade som nu och det är framför allt syrierna som står för den ökningen. Det syns i den specialklass i svenska för akademiker som Fakhrya Nayul deltar i och där alla utom en är från Syrien.

Nya ord: ”Vänta” och ”handläggare”

Hon trivs men tycker att det går långsamt och säger att hon skulle kunna plugga dubbelt så snabbt – allt för att komma snabbare i arbete och bygga sitt nya liv. Några av de första orden hon lärde sig på svenska var ”vänta” och ”handläggare”. Från svenska myndigheter har hon många gånger fått veta att hon måste ha tålamod.

– Men det är svårt! Om du vet när du ska få ett jobb är det lättare. Men ingen vet någonting, hur lång tid det tar, säger Fakhrya Nayul.

Hon säger att hon tänker plugga ihjäl sig för att få ett jobb, vilket som helst. Den längtan delar hon med sina välutbildade klasskamrater.

– Vi kommer med bagage till Sverige. Jag hoppas att det hjälper oss. Och Sverige.