Svenny Kopp forskar om flickor med autism och/eller ADHD.
– Det finns en stor orättvisa. En tjej som får sin diagnos när hon är 15 år har ju missat kanske både låg- och mellanstadiet. Självförtroendet är i botten, hon kan ha gått miste om särskilt stöd i skolan och kamratkontakter. Den autistiska flickan är ofta helt ensam, säger Svenny Kopp.
Hypoteser från 1940-talet
Det var när hon började arbeta som läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin på 1980-talet som hon upptäckte hur svårt det tycktes vara att diagnosticera flickor med såväl autism som ADHD.
– Man sa att en flicka inte kunde ha autism om hon vara normalbegåvad. Men det gällde inte för pojkar. Flickor kunde inte heller ha specialintressen. Det var rådande vetenskapliga hypoteser från 1940-talet som levde kvar långt in på 1980-talet, säger hon.
Men Svenny Kopp vägrade tro att det verkligen kunde stämma. Hon började titta närmare på och sammanställa fallen av flickor som kom till kliniken. Föräldrarna hade ofta börjat oroa sig tidigt och sökt hjälp, men många hade fått nöja sig med lugnande besked om att ”alla barn är olika” och att man får ”vänta och se”.
– Men det visade sig att flickorna visst uppfyllde kriterierna för autism. Man hade bara inte sett det eftersom de inte ”var som pojkarna”.
2010 disputerade Svenny Kopp vid Sahlgrenska akademin med en avhandling som fick stort genomslag.
I studien, där 100 flickor mellan 3 och 18 år ingick, visade hon hur flickor, som söker hjälp och uppvisar symtom som vid autism eller ADHD, ofta blir feltolkade eller bagatelliserade.
Togs inte på allvar
När de senare fick genomgå en detaljerad psykiatrisk och psykologisk undersökning, visade resultatet att nästan hälften av dem hade autism eller andra autismspektrumstörningar och att lika många hade ADHD som huvuddiagnos.
Hon drog slutsatsen att flickorna inte togs på tillräckligt stort allvar inom sjukvården.
Kunskapen har utvecklats sedan dess, men inte tillräckligt, anser Svenny Kopp, som just nu följer upp de flickor som ingick i studien och som idag är unga kvinnor.
Exakt hur flickors och pojkars autism skiljer sig åt finns nästan ingen forskning om.
– Eftersom det här är beteendediagnoser måste man titta på hur pojkar och flickor beter sig oavsett diagnoser. Flickor är till exempel mycket mindre utåtagerande i ett offentligt rum. Pojkar är mer aggressiva, både fysiskt och verbalt, på gruppnivå.
Pojkars specialintressen i fokus
När man tittar på specialintressen, ett av kriterierna vid autism, har man ofta utgått från pojkars specialintressen.
– Det är tåg, sprängämnen, lego eller tabeller. Men flickorna har också specialintressen. Men de kanske istället klipper och klistrar eller virkar ovanligt mycket. Andra är specialintresserade av hästar, hundar eller smågnagare. Men man ser inte det som lika ”nördigt”. Så allt beror på vilka glasögon du har på dig.
I dag har 1,5 procent av alla barn autism och 5-7 procent har ADHD. När det gäller att diagnosticera ADHD hos flickor har kunskaperna ökat de senaste decennierna.
– Men när det gäller autism är det fortfarande många som får sin diagnos väldigt sent eller inte alls, säger Svenny Kopp.