Tre IS-kvinnor och ett flertal barn anlände till Sverige från Syrien på måndagen.

Enligt Jonas Trolle, chef på Center mot våldsbejakande extremism (CVE) som arbetar förebyggande mot extremism i Sverige, krävs det insatser av många samhällsaktörer för att anpassa IS-återvändande till ett liv i Sverige.

– Frågan kring avradikalisering är väldig het och omtalad. Det finns inga quickfix, det handlar om ett långt arbete över tid. Det handlar om att personer måste vara motiverade och att de som arbetar med dem förstår vad det här handlar om. Man kan göra det parallellt med att det pågår en lagföringsprocess.

– Man måste ha en långsiktig uthållighet i detta.

SVT: Finns det ett bra system för det här?

– När det gäller att motivera människor till en annan livsstil i fråga om annat än destruktivt leverne så finns det olika modeller, och det går att applicera även här. Det här är omständigheter som ser lite annorlunda ut, men det är absolut görligt.

– De som tror och hoppas på snabba lösningar i det här, de hoppas på för mycket.

”Danmark har andra förutsättningar”

Enligt Magnus Ranstorp så har CVE:s stöd till svenska kommuner förbättrat arbetet mot extremism i Sverige. Men på det stora hela finns en del att önska, enligt honom.

I Danmark bedriver till exempel PET, danska säkerhetspolisen, sedan 2007 en avhopparverksamhet som riktar sig mot personer som befinner sig i en extremistisk miljö. En sådan verksamhet saknas i Sverige.

– När de anländer i Sverige är det många myndigheter som är på dem, men sedan landar det på kommunerna, socialtjänsten, och de är inte alltid optimalt rustade för att hantera detta på effektivast sätt. Det är inte samma helhetsinsats, säger Magnus Ranstorp till SVT Nyheter.

Danmark har andra förutsättningar än Sverige, menar han.

– De har en annan sekretesslagstiftning där man enklare kan dela information kring individer. Myndigheterna gör bedömningar gemensamt och skräddarsyr en plan för att vända individens liv.

– Man släpper inte de här personerna som kan vara riktigt farliga.