En forskargrupp på Handelshögskolan har gått igenom svenska företags koldioxidutsläpp under perioden 1990 till 2008. År 1991 införde Sverige som ett av de första länderna i världen en punktskatt på koldioxidutsläpp. Under drygt två decennier minskade utsläppen. Men inte för de största utsläpparna.

– Ganska många företag reducerade sina koldioxidutsläpp. Men de branscher som står för cirka 70 till 75 procent av alla koldioxidutsläpp i Sverige, där hände det ingenting. De kanske till och med ökade sina koldioxidutsläpp, säger professor Per Strömberg.

Anledningen var att bland annat stålindustrin efter lobbyarbete lyckades få regeringen att införa undantag.

– Den här skatten hade ett tak så att du kunde inte betala mer skatt än ett visst belopp. Alla stora utsläpparna släppte ut mycket mer och det gjorde att deras marginalskatt för koldioxidutsläpp var noll. Så även om de hade reducerat sina utsläpp så hade de inte betalat mindre skatt, och följaktligen hade de inga incitament att minska sina koldioxidutsläpp, säger Per Strömberg.

Betalar lite

Enligt Per Strömberg borde skatten utformats på ett annat sätt för att ha blivit mer effektiv.

– Anledningen att man satte ett tak, var att man insåg att den här skatten skulle bli så hög för vissa bolag som stål och andra exportindustrier att de helt enkelt skulle behöva stänga ned i Sverige. Ett bättre sätt hade varit en lägre skattesats men en positiv marginalskatt, så att man hade kunnat haft de här bolagen kvar men de hade fortfarande tjänat pengar på att minska sina utsläpp, säger Per Strömberg.

I dag ingår de största utsläpparna i Sverige inom stål- och cementindustrin i utsläppshandelssystemet. Systemet som varit generöst kombinerat med olika undantag och subventioner har gjort att stålbolag som SSAB i princip inte betalar något alls för sina utsläpp trots att bolaget är Sveriges enskilt största utsläppare av koldioxid.