Vägen från blyg kille till gängkriminalitet var kort. Familjen märkte först ingenting – och sedan var det för sent.

– Nu lever jag med ständig ångest. Jag vet att samtalet om att han har hittats skjuten kan komma närsomhelst, säger hans mamma till SVT Nyheter.

Sonen vill lämna den kriminella miljön och sökte sig, med hjälp av sin familj, till kommunens avhopparverksamhet. Det har resulterat i att hotbilden mot honom ökat.

– Bara ta mitt barn härifrån. Jag kan stanna kvar, bara de räddar honom, säger hans mamma.

”Kämpat och försökt allt”

Enda utvägen som familjen ser är att han får skyddat boende på annan ort, något de hoppats att kommunens avhopparverksamhet skulle kunna ordna – men så har det inte blivit.

– Vi har kämpat och försökt allt. Det är som att kriga mot ett betongblock. Vi behöver en bostad på en annan ort, men när vi är i kontakt med kommunen är det som att det tar stopp. Det händer ingenting, säger mamman.

Men samtidigt har han ju själv gett sig in i det här?

– Ja, jag vet. Men han vill lämna och kommunerna måste kunna hjälpa de som ber om stöd, kan de inte det så kan vi inte vända det här.

Forskaren: Saknas samordning

I en nyligen publicerad forskningsrapport har det framkommit stora skillnader mellan hur kommunernas avhopparverksamheter fungerar.

– Ett av de största problemen är att stödet och tillgången till hjälp ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Det saknas rutiner och samordning på vissa håll, säger Anna Hedlund, universitetslektor vid Göteborgs universitet, som står bakom rapporten.

Hon ger förslag på saker som behöver förbättras: nationell samordning och statistik som gör det möjligt att utvärdera hur insatserna fungerar.

– Det är jätteviktigt att det fungerar väl.  Det ska vara lätt att hoppa av och den som vill lämna en kriminell gruppering måste lita på att det går att få hjälp, säger Anna Hedlund.