Shaban Ibram från Babadag är en av de mer än 4.000 rumäner som just nu är i Sverige. Han sitter utanför vårt jobb, precis utanför svängdörrarna in till Sveriges Television. Här sitter han varje morgon, han är far till tre pojkar, de är 8, 10 och 11 år.
– Jag är mycket tacksam för den hjälp jag får, säger Shaban Ibram.
Oavsett om han får pengar eller inte så hälsar han vänligt. Om några dagar ska han åka hem med de kläder och pengar som han har fått. Resan tur och retur Stockholm-Babadag kostar 260 euro, enligt Shaban. Det här är hans tredje Sverigebesök och han kommer att komma tillbaka.
– Men jag är rädd att jag inte får min plats tillbaka då, för de är många som vill ha den, säger Shaban Ibram.
Som SVT:s undersökning visar har de blivit mer än dubbelt så många på mindre än ett år. 40 kommuner uppger att de har tiggare nu, men inte för ett år sedan.
Vädjar till medkänsla
Och nu möter vi dem lite överallt. De sitter vid kiosken på hörnet, vid rastplatser längs motorvägen, vid de gröna återvinningsbubblorna i hopp om att kanske få din pant, någon går runt med en tom pappersmugg och ber vädjande. De vädjar till en av människans allra mest grundläggande känslor, medkänsla.
Känslorna är många, åsikterna likaså. Hur ska man göra? Ska man ge Shaban och de andra pengar? Ge mat eller kläder? Det finns så klart inget entydigt svar, men så här säger några av de som jobbar med frågan.
Tycker du att man ska ge pengar?
Martin Valfridsson, som är regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare:
– Jag har valt att inte göra det. Jag skänker istället pengar till organisationer som jobbar på plats i hemländerna. Men det är klart att de pengarna vi just pratade om skulle göra bättre nytta i hemländerna att stärka möjligheter till utbildning, försörjning eller social välfärd.
– Jag kritiserar inte den som skänker här, men jag tror att om fler verkligen skulle fortsätta och vilja engagera sig och istället stödja de goda organisationer som arbetar långsiktigt för att lyfta gruppen. Det är min uppfattning, säger Martin Valfridsson.
Rickard Klerfors från hjälporganisationen Hjärta till hjärta som arbetar med hjälp till självhjälp på plats i Rumänien; som försörjning, utbildning och hälsa:
– Jag tycker att det är upp till var och en. Man ska visa medmänsklighet. Känner man kan man absolut ge pengar muggen. Ett leende, en smörgås kanske. Men det är ju något som är för stunden och det löser inte det egentliga problemet. Det egentliga problemet är fattigdom och det utanförskap romerna har i sina hemländer.
– Sen vill jag understryka att de i Rumänien som har det allra värst tar sig inte ens hit för att kunna be om pengar. En del av dem är personer som är papperslösa i sitt eget land och då kan man inte lämna sitt hemland.
– Generellt de som jag mött både här i Sverige och på deras hemmaplan är väldigt fattiga och i behov av hjälp, säger Rickard Klerfors.
Micael Grenholm, som startat Stefanushjälpen i Uppsala som vill hjälpa EU-migranterna, tycker att vi ska ge pengar till tiggare:
– Absolut. Rika har en skyldighet att ge till de fattiga. Innan de som nu tigger får bidrag eller jobb behöver de få gåvor från privatpersoner helt enkelt för att överleva. Vi ska fokusera på att göra tiggeriet onödigt men inte omöjligt, säger Micael Grenholm.
Florin Ivanovici, chef för hjälporganisationen Liv och ljus i Rumänien:
– Vår mycket starka rekommendation är att inte ge pengar till tiggare. Det förvandlar tiggeriet till ett yrke, barnen hemma i Rumänien överges och missar ofta skolan när föräldrarna är borta. Att ge uppmuntrar till ett liv utan framtid, menar Florin Ivanovici.