Varje kommun är skyldig att ha en överförmyndare eller överförmyndarnämnd. Deras uppgift är att utse gode män, förvaltare och förmyndare och att sedan kontrollera att de sköter sig. Överförmyndarna i sin tur granskas av de sju länsstyrelser som har tillsynsansvar. De ska varje år granska överförmyndarna och avge en rapport. Förra året samlade vi in samtliga tillsynsrapporter under åren 2012-2015, totalt 471 rapporter.

Den granskningen publicerade vi ett stort antal nyhetsinslag som man kan ta del av under hashtaggen #deutsatta.

Nu har vi kompletterat den databasen med uppgifter från 2016 års tillsynsrapporter. De granskande länsstyrelserna tillämpar ett betygssystem och anger kritik enligt en femgradig skala; Allvarlig kritik – Kritik – Viss kritik – Kan inte undgå kritik och Ingen kritik. Detta kritiksystem tillämpas mycket olika, och ibland inte alls. Vi väljer att räkna antalet som fått någon form av kritik i förhållande till det totala antalet som har betygsatts.

2016 kritiserades över 60 procent av överförmyndarnämnderna, av de som betygsattes. Ser man över hela perioden 2012-2016 kritiserades över hälften (50,9 procent). Många överförmyndare kritiseras återkommande – 36 överförmyndare får kritik minst tre av de senaste fem åren. En vanlig kritik kan handla om att överförmyndaren tagit för lång tid på sig att skaffa en god man åt ett ensamkommande barn eller att granskningen av ställföreträdarnas årsredovisningar har tagit för lång tid. Men det kan även handla om att man inte har övervakat att arvsskiften med minderåriga barn gått rätt till eller att kapital från fastighetsaffärer har hamnat på rätt konton eller inte. I vissa fall har det förekommit rena stölder och bedrägerier.