Moderaterna – Ena partiet och förhålla sig till SD

När Anna Kinberg Batra meddelade sin avgång var det en hel del moderater som såg det som en chans till nystart. Kinberg Batra har inte lyckats få ordning på låga opinionssiffror och intern splittring.

Men den som nu tar över partiet ärver också Kinberg Batras problem: den ideologiska splittringen inom partiet och hur partiet ska förhålla sig till Sverigedemokraterna.

– Det finns en ideologisk botten som skär rakt igenom Moderaterna och även genom Alliansen, mellan konservatism och liberalism, mellan dem som kan tänka sig att dra ett streck över kritiken mot Sverigedemokraterna och de som ser partiet som ett rött skynke, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– På kort sikt måste han eller hon som tar över få ett slut på krypskyttet inom partiet. På lite längre sikt gäller det att få partiet att enas om en ideologisk väg.

LÄS MER: Måste sätta ner foten mot SD för att kunna gå vidare

Anna Kinberg Batra har öppnat dörren lite på glänt mot att samtala med Sverigedemokraterna, medan två av övriga allianspartier, Liberalerna och Centerpartiet, helt stängt den.

– Det är ett jättedilemma för Moderaterna hur man ska ställa sig till att fälla regeringen med hjälp av SD, säger Jenny Madestam, statsvetare vid Södertörns högskola.

TV: Här meddelar Anna Kinberg Batra sin avgång

Jan Björklund (L) – Utmana men samarbeta med C

Det är inte bara Moderaternas ledare som ifrågasatts. Partikollegan Birgitta Ohlsson har öppet utmanat Jan Björklund om partiledarposten. En match som just nu dock visar fördel Björklund.

Björklunds personliga utmanare kanske heter Birgitta Ohlsson, men partiets heter snarare Centerpartiet.

– Utmaningen för Liberalerna är att visa att man är det starka liberala alternativet, säger Jonas Hinnfors. Det är en roll som nu Centerpartiet har ett allt starkare grepp om.

Både L och C har uteslutit samarbete med Sverigedemokraterna, till skillnad från sina Allianspartners. Med så många likheter mellan partierna finns både fördelar och nackdelar.

– Det paradoxala är att Liberalerna och Centerpartiet drar åt samma håll och är samarbetspartners i Alliansen men de är också konkurrenter om samma väljare, säger Jonas Hinnfors.

Annie Lööf (C) – Växa vidare utan att hota Alliansen

Det kan tyckas som att C-ledaren glider fram på en räkmacka just nu. Partiet har ökat i opinionsmätningarna och Annie Lööfs förtroende är högt. Men frågan är hur långvarig medvinden blir.

– Annie Lööf har tjänat på att Moderaterna har backat, alltså en slags kannibalism inom Alliansen. Det ironiska blir att hon eventuellt kan förlora på en eventuell framgång för Alliansen, säger Jenny Madestam.

Hur mycket Centerpartiet kan växa utan att det skadar Alliansen, blir en knäckfråga för partiet, säger även Jonas Hinnfors.

– Det är ett problem att när de växer så ökar desperationen hos de man tar ifrån, i det här fallet Moderaterna. Därmed ökar sprickan mellan C och M.

– Dilemmat handlar om att ta plats men samtidigt akta sig för att hota Alliansen som fenomen, säger Jonas Hinnfors.

Ebba Busch Thor (KD) – Överleva och sticka ut

För KD-ledaren är utmaningen något så drastiskt som överlevnad. Kristdemokraterna har visserligen även tidigare legat under fyraprocentspärren i en rad opinionsmätningar. Men frågan är vad Moderaternas kris innebär för Alliansens minsta parti.

– När Moderaterna kämpar är det mindre troligt för Kristdemokraterna att få stödröster, man måste så att säga kravla sig upp för egen maskin och inte lita för mycket på stödrösterna, säger Jonas Hinnfors.

Att profilera sig mot de andra allianspartierna är en viktig uppgift nu.

– Hon har inte värjt för att kritisera regeringen i samband med IT-skandalen och valde att lämna försvarssamtalen med regeringen. Hon har kniven mot strupen och behöver visa att partiet kan sticka ut, säger Jenny Madestam.

LÄS MER: KD lämnar försvarssamtal

Jimmie Åkesson (SD) – Vara relevant

Att visa att partiet är relevant och omvandla starka opinionssiffror till röster är Jimmie Åkessons stora utmaning framöver.

– SD balanserar på en väldigt fin linje, å ena sidan vill man samarbeta med etablissemanget och få inflytande, å andra sidan har de vunnit mycket på att vara en arg röst mot etablissemanget, säger Jenny Madestam.

SD har också fått se sin profilfråga migrationen bli mindre prioriterad i väljarnas ögon.

– När migrationsdebatten sjunker undan så får SD det svårare eftersom många av deras väljare röstat på dem för att de vill ha minskad invandring. När det nu snarare handlar om integration, skola och jobb då är det svårare, säger Jonas Hinnfors.

LÄS MER: Batras sorti kan bli bekymmer för Åkesson

Jonas Sjöstedt (V) – Vara opposition och fortsatt ha inflytande

Efter förra valet fick han kalla handen från statsminister Stefan Löfven och fick inte vara med i regeringen. En tydligt besviken Jonas Sjöstedt sa då att Socialdemokraterna gjort ett stort misstag. Men tittar man på opinionsmätningarna så ser Vänsterpartiet snarare ut att ha tjänat på att vara i opposition till skillnad från Miljöpartiet, som fick vara med i regeringen.

– Utmaningen består i att hålla kvar i den rollen och kunna kritisera regeringen utan att helt falla ur samtal om eventuellt samarbete eller knuffas bort från budgetsamtal, säger Jenny Madestam.

Isabella Lövin och Gustav Fridolin (MP) – Hitta sin själ

Inför valet 2014 slogs Miljöpartiet med Sverigedemokraterna om att bli tredje största parti. Det slaget förlorade man stort och som opinionssiffrorna ser ut nu balanserar man snarare precis över fyraprocentsspärren.

– Miljöpartiet har tagit skada av regeringssamarbetet och tvingats kompromissa bort sin själ, inte minst när det gäller flyktingfrågan. Nu gäller det för partiet att hitta tillbaka till sin kärna, säger Jenny Madestam.

– Utmaningen blir att kompromissa med regeringen och samtidigt visa att man inte har släppt alla sina ideologiska ideal, säger Jonas Hinnfors.

Stefan Löfven (S) – Vara tydlig och hitta kärnväljarna

Det är svårt att regera i minoritet. Stefan Löfven har under sommaren brottats med IT-skandalen på Transportstyrelsen och efterföljande hot från Alliansen om att fälla ministrar. Ändå tycks statsministern ha stärkt sin position under sommaren.

Samtidigt har krisen inom Moderaterna troligen gjort det lättare för Löfven. Nu när Anna Kinberg Batra, som ofta anklagats för att vara otydlig, är borta så är frågan hur tydlig Stefan Löfven är.

– Han vacklar mellan mitten och vänstern och har haft problem med kärnväljarna. Socialdemokraterna har haft hög svansföring i skattefrågor samtidigt som man sagt att man inte vill ändra något, till exempel gällande jobbskatteavdrag. Det bäddar för att väljarna kan tycka att man blir otydlig, säger Jonas Hinnfors.