När Anna Johansson valdes till infrastrukturminister 2014 var det många som var förvånade – i västra Sverige var hon känd som dotter till Göteborgs starke man Göran Johansson, men i Stockholm var hon relativt okänd. Trots det var Stefan Löfven tydlig med att han ”ville ha henne i sin regering”, enligt en intervju i GP.
Tre år senare blev hon en av huvudpersonerna i Stefan Löfvens värsta kriser någonsin, Transportstyrelse-skandalen, som slutade med att både Anna Johansson och Anders Ygeman tvingades avgå, medan den populära försvarsministern Peter Hultqvist fick sitta kvar.
– Jag vill inte att det ska se ut som att jag sitter och grinar, åtminstone inte inledningsvis, skämtar Anna Johansson, som drabbats av rinnande ögon.
”Kan känna viss frustration över situationen”
I dag säger sig Anna Johansson inte hysa något agg mot sin tidigare chef, som nu alltså ska avgå efter sju år som statsminister. Detta trots att Anders Ygeman återigen fått en ministerportfölj, medan Anna Johansson fått nöja sig med en post som ordförande i arbetsmarknadsutskottet.
– Nej, faktiskt inte. Jag kan känna visst agg och frustration över hur situationen utvecklade sig och hur det blev, men jag har tyckt att Stefan gjorde helt rätt avvägningar hela tiden. Även om det självklart var tuffa beslut är jag övertygad om att det inte hade gått att hantera det på något annat sätt.
”Blev jämförd med en av Sveriges värsta spioner”
Anna Johansson vänder sig starkt emot bilden av att hon ska ha ”offrats” för att Peter Hultqvist skulle kunna stanna kvar som minister. Och hon anser än i dag att hon inte kunde gjort något annorlunda.
– Att bli jämförd med en av Sveriges värsta spioner genom tiderna är ju inte jätteroligt, och det kändes inte heller särskilt välförtjänt uppriktigt sagt. Det är klart att det var en tuff resa som jag inte gärna vill uppleva igen.
– Det är naturligtvis tråkigt att behöva lämna på grund av den här typen av anledning. Samtidigt är det spelets regler, man är ytterst ansvarig för allt som sker i de myndigheter som man ansvarar för. Så det är liksom inte så mycket att göra åt.
Det var känslosamt för både dig och Stefan Löfven?
– Ja, det är klart. Det här var inte en situation som uppstått av några direkta beslut jag fattat eller att jag hade agerat felaktigt. Det här var något som hållits hemligt. Det är klart att det kändes tungt. Och det var självklart inte roligt för Stefan Löfven att behöva entlediga två statsråd.