Hur kunde folkets bank hamna i den här situationen, frågar UG:s reporter Joachim Dyfvermark vd:n för Swedbank Jens Henriksson. Hans svar, ”svensk naivitet”, slår säkert an hos en del svenskars självbild. Girighet och brist på ägarstyrning är ett alternativt svar som kanske är jobbigare att erkänna.
Swedbank vill gärna vända blad men med en vd som också varit vd för Swedbanks huvudägare Folksam under åren 2013-2019 har Jens Henriksson haft mer insyn än de flesta i Swedbank. Även insyn i frågan om banken bara är ett passivt offer eller om banken haft en uttalad strategi att locka till sig ljusskygga kunder. Som de baltiska ländernas representant i IMF under finanskrisen borde han om någon kunna redogöra för riskerna med att driva bank i Baltikum.
Pengar flödade in från högriskkunder
När Danske Bank 2014-15 försökte göra rent hus i de baltiska länderna och städa bort oönskade kunder är det uppenbart att Swedbank öppnade sin famn. Då flödade pengar in till Swedbank från Danske Bank från högriskkunder som inte var bosatta i de baltiska länderna.
Som vanlig bankkund i Sverige får du noggrant fylla i ett formulär om var pengarna kommer ifrån och syftet med insättningen det handlar om. Men när 10 miljoner kronor ska föras över från ett ryskt sanktionsdrabbat vapenföretag via British Virgin Islands till dess amerikanska motpart händer absolut ingenting.
Det tål att sägas gång och gång: Att vara bank handlar om att vara i förtroendebranschen. Ett samhälle behöver banker och ett samhälle behöver stabila banker. Som bankkund måste du kunna lita på din bank.
Men uppenbarligen klarar inte Swedbank att hålla rent hus själva. Först översvämmades balterna med både bo- och konsumtionslån. Under finanskrisen ställde svenska staten upp med garantier. Även om det är lätt att glömma bort var särskilt Swedbank illa ute. När den guldådran sinade efter finanskrisen söktes nya inkomstkällor.
”Ingen klubb du vill vara medlem i”
Tidigare i år kunde Uppdrag Granskning visa att en av Swedbanks största företagskunder i Estland, Carbo One, har band till oligarken Iskander Makhmudov. Enligt estniska Posttimes valde banken att ha kvar honom som kund 2009 när andra kunder kastades ut.
Nu har Uppdrag Granskning ytterligare genomlyst relationen mellan Swedbank och Makhmudov – något som gett amerikanska myndigheter orsak att utreda Swedbank för medverkan till sanktionsbrott. Det är inte i samma storleksordning som franska storbanken BNP Paribas eller turkiska Halkbank. Men oavsett läge är det ingen klubb du vill vara medlem i.
Måste återskapa förtroendet
Den svenska Finansinspektionen är uppenbarligen varken tillräckligt skrämmande, eller har de muskler som krävs för att hantera svenska bankers risktagande i de baltiska länderna. Och Estlands finansinspektion kan i nuläget bötfälla de svenska bankerna med en mager maxbot på motsvarande 4 miljoner kronor. Amerikanska myndigheter har på gott och ont desto större räckvidd och slagkraft.
“I Sverige har man inte riktigt tagit den här penningtvättsproblematiken på allvar, och då har vi blivit utnyttjade” säger Swedbanks vd Jens Henriksson.
Centralt för att lyckas bekämpa penningtvättsbrott som bank är kundkännedom. Både innan transaktioner sker och efteråt. Iskander Makhmudov är en av Rysslands mest ökända oligarker. Enligt Swedbanks egna utredningar omsatte den här typen av högriskkunder som inte är bosatta i Estland motsvarande 1 400 miljarder kronor.
Att det kan skapa problem för en bank borde inte komma som en överraskning. Swedbank vill gärna vända blad och säga att de är en ny slags bank men det kommer ta tid att återskapa kundernas förtroende.