Först och främst är det viktigt att slå fast att inget av det som hittills framkommit i nyhetsrapporteringen indikerar att den här skatteplaneringen är olaglig.
Men när agerandet ackompanjeras med uttalanden av Svenskt Näringslivs ordförande med innehållet ”Vad fan får jag för pengarna?” får det naturligtvis extra politisk sprängkraft.
Samhällskontraktet är en grundbult
En välfärdsstat av nordisk modell bygger på ett högt skatteuttag. Detta är de svenska partierna mer eller mindre överens om, även om det finns skilda meningar om hur höga skatterna ska vara.
För att medborgarna ska vara villiga att betala höga skatter är det en förutsättning att de uppfattar att de får valuta för pengarna. Det kan vara avgiftsfri skola, trygghet vid sjukdom eller omsorg om de äldre, för att ta några exempel. Den sociala trygghet som erbjuds i utbyte mot skatterna brukar sammanfattas i begreppet samhällskontraktet. Medborgarna levererar in skattepengar i utbyte mot att stat och kommun levererar trygghet. Det är grundbulten i välfärdsstaten.
Möts ständigt av utmaningar
Visst visar den omfattande svarta sektorn i Sverige att också många vanliga svenskar är beredda att smita från skatt. Men Sverige kännetecknas ändå av en internationellt sett hög beredvillighet att betala skatt, även om utvecklade kontrollsystem säkert också gör sitt.
Hot och utmaningar mot samhällskontraktet förekommer ständigt. Antingen kan skatternas uppfattas som för höga, vilket varit fallet under vissa perioder, eller att samhällsservicen uppfattas som för dålig. I glesbygd eller utsatta områden finns ofta ett större missnöje med samhällets service än i välmående villaområden.
De senaste åren har bland annat poliskrisen och växande köer inom sjukvården lyfts fram som argument för att politikerna inte uppfyllt sin del av samhällskontraktet. En växande marknad för väktare och allt fler svenskar som tecknar privata sjukvårdsförsäkringar är tecken på detta.
Välfärdsstaten kan gå i graven
Men aldrig någonsin har en så högt uppsatt offentlig person i Sverige som Leif Östling så rakt och direkt förklarat att han inget får för sina skattepengar. Även om en del svenskar säkert delar hans syn är det anmärkningsvärt att en företrädare för landets största näringslivsorganisation uttrycker sig på detta sätt.
Uttalandet legitimerar ståndpunkten att den svenska välfärdsstaten inte levererar vad den utlovar. Att samhällskontraktet är brutet. Uttalandet får naturligtvis också en extra dimension av att en rad olika näringslivsprofiler nu avslöjas med avancerad skatteplanering. Bilden som ges är att den som är förmögen och har möjlighet att undvika skatt också gör detta.
Långsiktigt är det förstås ett hot mot både samhällskontraktet och välfärdsstaten. Sprider sig skatterevolten till breda löntagargrupper lär välfärdsstaten gå i graven.
De flesta är nöjda
Å andra sidan finns det i dag få tecken som tyder på att en sådan revolt skulle vara på väg. Till skillnad från näringslivstopparna är de flesta svenskar hyggligt nöjda med skatterna. Skatteverkets egen opinionsundersökning från 2016 visar en betydligt större acceptans för skattesystemet än tio år tidigare.
En mer sannolik konsekvens av de senaste dagarnas avslöjanden är snarare att den politiska polariseringen i skattefrågan kommer att öka. Detta i ett läge när skattefrågan redan har förutsättningar att bli en viktig valfråga nästa år. Den skatteplanering som nu avslöjas och de uttalanden som Leif Östling gjort kommer utan tvekan att spä på misstron mot näringslivet och företagsledare och försvaga deras röst i samhällsdebatten.