“Planeten befinner sig fortfarande på akuten”. FN-chefen Guterres är känd för sina oneliners och sammanfattade läget efter att slutdokumentet i Sharm el-Sheikh antagits tidigt på söndagsmorgonen.
Han konstaterade att utsläppsminskningar inte togs upp på årets COP. Skrivningarna i slutdokumentet är därvidlag nästan identiska med förra årets avtal i Glasgow. Sedan dess har Europa haft sin varmaste sommar sedan mätningarna inleddes. I Storbritannien nåddes rekordtemperaturen 40 grader och britter dog i värmeböljorna. En tredjedel av Pakistan hamnade under vatten efter en monsun på steroider och isarna på Arktis smälter snabbare än vad någon forskare trott. Men inget av det krisläget återspeglas i slutdokumentet.
EU:s förhandlare besviken
EU undertecknade motvilligt slutdokumentet. Frans Timmermans, EU:s klimatkommissionär, konstaterade besviket att ”det har skett alltför många försök att försvaga det vi kom överens om förra året. Vi skulle ha åstadkommit så mycket mer. Vi har alla misslyckats med att undvika skador och förluster. Våra medborgare förväntar sig ledarskap från oss. Det innebär mycket snabbare utsläppsminskningar.”
Det står ingenting i avtalet om att de globala utsläppen av växthusgaser måste börja gå ner efter 2025, trots att bland annat Storbritannien försökte få in det.
Australiens klimatförhandlare Sally Box uttryckte i sitt slutanförande stor besvikelse över att länder motarbetat utsläppsminskningar. Här vann oljenationerna på plats, ledda av Saudiarabien. Det står nu att man kan acceptera bränslen med låga utsläpp, nåt som tolkas som grönt ljus för naturgas som ju är ett fossilt bränsle om än med lägre utsläpp än olja.
Det står däremot ingenting i slutdokumentet om att fasa ut eller minska fossila bränslen.
Långa applåder för klimatskadefonden
Men det var också glädjescener i Sharm el-Sheikh. De allra mest sårbara länderna, som redan är drabbade av intensivare extremväder, havsnivåhöjningar och torka, har till slut fått ett erkännande. Den fond de har slagits för under många år blir verklighet. Långa applåder utbröt när fonden klubbades och Pakistans klimatminister Sherry Rehman, som varit en av de ledande rösterna för en klimatskadefond, underströk att det inte handlar om allmosor utan klimaträttvisa.
USA kunde till slut gå med på fonden eftersom man lagt till en skrivning om att den inte kan inkludera rättsliga påföljder. Det innebär i klartext att rika länder som bär skulden till de historiskt höga utsläppen inte kan ställas till svars ekonomiskt.
Maldivernas förslag om en ”mosaik av lösningar” finns med, nu är det inte bara FN:s medlemsländer som ska bidra ekonomiskt utan också Världsbanken, IMF och andra finansiella institutioner. Hur mycket pengar som ska läggas in i fonden är däremot oklart. En kommitté har bildats för att ta itu med olösta frågor om exakt vilka länder som kommer att ha rätt till pengar ur fonden och vilka länder som ska betala. Kina och Saudiarabien har sagt att de vägrar.
Återupprättat förtroende mellan fattiga och rika
Många ledare från fattiga önationer uttryckte samma känsla, att de känner sig hörda och respekterade. Därmed kommer toppmötet i Egypten ändå bli ihågkommet för det möte där förtroendet återupprättades mellan fattiga och rika länder.
Och därmed räddades också anseendet på den unika och komplicerade process där 200 länder gemensamt försöker lösa världens ödesfråga. Men utsläppen, de fortsätter att stiga.