Paulina Johansson ifrågasattes redan när hon gjorde sitt yrkesval. Av lärare som undrade om hon som tjej verkligen skulle bli rörmokare. Fysiskt antastad blev hon första gången när hon var 19 år och rörmokarlärling. Hon och en manlig kollega befann sig i en krypgrund när han gav sig på henne.
– Han började ta på min kropp. Både innanför och utanpå mina kläder. Jag blev livrädd men vågade inte skrika. Vi var långt utanför civilisationen så ingen skulle hört mig, säger hon.
Hon blev livrädd och frös istället till is. Hon vågade inte säga ifrån eller berätta för sin arbetsgivare vad som hänt.
– Jag var ju lärling och ny på firman så jag vågade inte säga något av rädsla för att stöta mig med någon. Jag bet ihop och fortsatte jobba.
Utbrett problem
Paulina Johansson menar att hon är långt ifrån ensam om sina upplevelser. Många kvinnor hon träffar inom byggbranschen har liknande erfarenheter av att bli ifrågasatt, bli utestängd och utsatt för sexuella trakasserier i både ord och handling. I fackförbundet Byggnads kvinnliga nätverk NÄTA, delar kvinnor inom branschen med sig av sina erfarenheter till varandra.
– I somras när vi träffades fyllde vi en hel vägg med citat vi fått sagda till oss. Det är skrämmande att se men viktigt att det kommer upp så folk får veta hur det verkligen är och vad vi behöver kämpa emot.
Materialet används i filmklippet ”Prata så alla kan lyssna” som är den senaste delen i Byggnads och Byggchefernas kampanj ”Stoppa machokulturen” där barn läser upp citat som ”Visste du att tjejer skrattar med fittan?” ”Titta, vad små pattar hon har” ”Är du bög eller” och ”Kvinnor hör inte hemma i byggbranschen. De går bara sönder eller blir gravida”.
Hård jargong
Det är inte bara kvinnor som utsätts för machokulturen inom byggbranschen, menar Paulina Johansson. Både kvinnor och män lider av den hårda jargong som kan förekomma. Hon berättar om en kompis som är gay men som aldrig skulle våga komma ut på sitt jobb på grund av den hårda stämningen.
– Är man inte norm inom byggbranschen, det vill säga en vit medelålders man, så passar man inte riktigt in enligt vissa.
Men är det machokulturens fel att så få tjejer vill jobba inom byggindustrin och att det råder personalbrist inom byggbranschen?
– Ja, och de anställda som tycker att machokulturen är bra och att ”lite får man väl tåla”. Folk lämnar branschen på grund av hur de blir bemötta, säger Paulina Johansson som samtidigt betonar att långt ifrån alla står bakom machokulturen. Det finns många goda exempel också.
”Hoppas alla är beredda att kämpa”
Händelsen i krypgrunden från lärlingstiden har satt sina spår. Men det är också en händelse som fungerat som en drivkraft, som triggat Paulina Johansson till att vilja förändra och påverka.
– Jag vet att liknande händelser sker på fler arbetsplatser än den jag jobbade på. Jag vill försöka förändra det här och förhindra att det ska hända andra.
Idag är Paulina Johansson tjänstledig från sitt jobb som rörmokare och arbetar med bland annat jämställdhetsfrågor för fackförbundet Byggnads. Hon åker runt och pratar med elever på skolor och ska starta upp lokala kvinnliga nätverk. Just idag besöker hon en byggarbetsplats i Gävle där hon pratar med de anställda om jämställdhet och andra fackliga frågor. Hon ser att medvetenheten kring ämnet har ökat den senaste tiden, om än med myrsteg. Hon menar att det är långt kvar till målgången.
– Jag hoppas att alla är beredda att kämpa för det här. Att vi börjar säga ifrån och accepterar varandra för att vi är arbetare och inte placerar in varandra i olika fack. Ju fler det är som kämpar för det, desto kortare tid har vi tills det är en jämställd bransch.