JO anser att kammaråklagare Birgit Kronholm har brustit i objektivitet när hon inte redovisat material som fanns i utredningen. Dåvarande vice riksåklagare Catharina Bergqvist Levin och polisen i Skåne kritiseras också.
-Det är ingen dålig kritik de får. Men jag tycker att det är fruktansvärt att ingen åtalas, säger ”Ulf” som först dömdes och satt i fängelse i tre år.
Catharina Bergqvist Levin kritiseras för att hon inte tagit upp en ny förundersökning tillräckligt snabbt, trots att de dömda satt i fängelse och nya uppgifter talade för en ny rättegång.
-Polis och åklagare måste fästa uppmärksamheten vid att det är oerhört viktigt för en misstänkt att han har insyn och får ta del av alla uppgifter som tagits fram i en brottsutredning, säger Mats Melin.
-Det allvarligaste är trots allt riksåklagarens hantering utav resningsfrågan. Låt vara att en dom har blivit felaktig, men då vilar ansvaret mycket tungt på riksåklagaren att se till att utreda de nya omständigheterna och, när det finns skäl till det, ta initiativ att rätta till det som har blivit fel, säger Mats Melin till SVT:s Rapport.
Bo Larsson, eller ”Ulf” som han kallades i media, är visserligen nöjd med att polis och åklagare kritiseras, men fallet har satt djupa spår i honom.
-Jag har lärt mig att aldrig lita på en tjänsteman eller en polis eller på rättsväsendet, aldrig. Lagarna är inte till för svenska människor, de är till för att skydda staten, säger han till SVT
Åtal efterfrågas
Hannes Råstam som granskade fallet i Uppdrag granskning är inte förvånad över JO:s kritik. Men han tycker att det är ett fegt beslut och hade helst sett att åtal väckts mot de kritiserade.
-Om åklagare kan bete sig på detta sätt, vad krävs då för att någon ska tvingas att ta ett personligt ansvar när fel har begåtts? Det hade varit läge att statuera exempel, säger Hannes Råstam.
Enligt Råstam, som varit engagerad i fallet i flera år, var det solklart från början att pappan var oskyldigt dömd.
Dömdes på dotterns vittnesmål
De två männen fälldes 2002 för sexövergrepp mot den ena mannens dotter. Pappan fick åtta års fängelse i hovrätten och hans kamrat dömdes till fem och ett halvt års fängelse.
De dömdes på dotterns vittnesmål. Flickan hade berättat om övergreppen under terapisamtal på ett behandlingshem. Senare tog hon tillbaka anklagelserna för att sedan ändra sig igen.
De båda hann sitta över tre år i fängelse innan Högsta domstolen beviljade resning.
Dottern beviljades först en halv miljon kronor i skadestånd efter den påstådda incesten. Efter att de dömda blivit frikända har Brottsoffermyndigheten krävt pengarna tillbaka.