Flera moderata länsförbund har redan ställt sig bakom Anna Kinberg Batra (M) som kandidat till posten som partiledare för Moderaterna efter Fredrik Reinfeldt. Många menar att hennes chanser att faktiskt ta över partiet är goda. Mycket må skilja Moderaterna från Socialdemokraterna, men sättet att ur en liten krets i toppen plocka nästa ledare förenar dem.

Lojalitet viktigast

Statsvetaren Jenny Madestam konstaterar att svenska partier som regel söker efter en person som under lång tid måste ha visat prov på lojalitet när de letar efter en partiledare. Men vad som menas med lojalitet kan däremot skilja sig åt partierna emellan.

– När det gäller Moderaterna, måste man ha visat sig kapabel att leverera för partiets räkning. Det kan handla om att göra en utredning eller om att jobba på bra i ett utskott där du sitter, eller att du är en uppskattad gruppledare till exempel, säger hon.

Denna beskrivning menar Madestam passar väl in på Anna Kinberg Batra.

– Hon har funnits länge i partiet och visat sig kapabel att leverera för partiet. Hon anses duktig och kompetent och det sätter man i Moderaterna högst upp på kravspecifikationen för en partiledare, säger hon.

Samtidigt pekar Jenny Madestam på spänningsfältet mellan stad och land som finns i flera svenska partier och där valet av en partiledare måste kunna förankras brett också geografiskt:

– Att man har en väldigt stark stockholmsprofil är ju något man kan ha ganska starka åsikter om ute i landet, så i den process man nu är inne i så handlar det om att ute i landet övertyga om att Anna Kinberg Batra är den här lojala, duktiga och kompetenta person som man behöver efter Fredrik Reinfeldt, säger hon.

Man vill inte skada partiet

Jenny Madestam konstaterar också att Moderaterna liksom Socialdemokraterna inte vill ha processer med flera kandidater som tävlar inför öppen ridå om partiledarskapet på det sätt som skedde när Annie Lööf (C) och Anna-Karin Hatt (C) sökte stöd för att ta över partiledarskapet 2011:

– Man väljer inte bara partiledare, utan man väljer också statsminister. Och så har man en föreställning om att det här valet är så viktigt att en process med flera kandidater som tävlar kan skada partiet och väcka konflikter till liv, och att man till slut inte har valt en ledare som hela partiet sluter upp bakom.

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, är kritisk till den slutenhet som hon anser präglar Moderaternas val av partiledare:

– Man gör som man alltid har gjort och det är en ganska sluten process. Även om det är nomineringar från länsförbunden så sker det där väldigt diskret och dolt. Det är väldigt lite transparens i processen, säger hon.

Tove Lifvendahl tycker att Centerpartiets senaste partiledarval borde tjäna som positivt exempel också för Moderaterna:

– Jag tror att den typen av öppen process som de hade stärkte partiet på väldigt många sätt. Partier och politik handlar väldigt mycket om mänskliga relationer och de utmanas alltid när man gör konkurrenter av kollegor. Det är svåra processer att hantera, men jag tycker Centerpartiet gjorde det med den äran, säger hon.

Öppen tävlan kan hota enighet

Författaren och debattören Daniel Suhonen är just nu aktuell med boken Partiledaren som klev in i kylan, om Håkan Juholt (S) och processen som ledde till hans fall som partiledare. Han menar att det finns speciella skäl till varför också socialdemokratin har svårt att ha öppna processer där kandidater på allvar ställs mot varandra när man väljer partiledare:

– Socialdemokraterna är i sig själva en koalition och därför vill man inte ha de här inbördes striderna. Man vill inte visa sin splittring. Man har en tradition av att göra som man alltid har gjort och inte visa upp motsättningarna, säger han.

Daniel Suhonen tror att Moderaterna kan ha motsvarande motsättningar mellan olika falanger i partiet som åtminstone delvis kan förklara varför man återkommande väljer att lansera en enda säker kandidat som man skaffar uppbackning för och som sedan väljs:

– Ja, det kan vara samma logik, men handla om att konservativa moderater står mot mer nyliberala moderater, konstaterar han.

Ledningen valde ”jungfrufödsel”

På frågan vad han tror skulle ha hänt i fallet Håkan Juholt om processen att välja partiledare varit mer öppen, säger Daniel Suhonen:

– Det är oklart vad som hade hänt. Jag tror egentligen att den styrande elitens högerlinje har svårt att få stöd av medlemmarna om den skulle ställas mot Håkan Juholts politiska linje. Men sedan är det inte säkert att Håkan Juholt som person hade valts för det. När sedan Juholt ramlar ur partiledarskapet så blir det tydligt att linjen inte är att ha kongress och valberedning, utan det blir ett slags jungfrufödsel – ledningen liksom stöter ur sig en partiledare, säger han.