Responsen var omedelbar och stor när Natalia Valiente Vecchio tog initiativ till uppropet #vårdensomsvek. Här är några av de 50 – 100 berättelser och vittnesmål som hittills samlats under hashtaggen.
Kvinna 1:
När jag var 23 gick jag hos en välrenommerad högt aktad läkare i staden jag bodde. Han var drygt 50 då tror jag. En gång när han skulle undersöka min nacke bad han mig ta av mig allt på överkroppen. Jag behöll min BH på, men då sa han: ”Skulle du ha ditt intyg? Då får du ta av allt”
Han tog av min bh och smekte mina bröst och bröstvårtor, men han varvade det med läkarsnack och undersökning av nacken, så jag visste inte vad som var vad. Så lutade han sig fram och sniffade på min hals och kysste mig i nacken. Jag vred på mig och försökte komma loss, men då bad han mig ställa mig mot väggen och uppförde sig plötsligt proffsigt och fortsatte undersökningen. Jag stod med ansiktet mot väggen när han plötsligt körde in ett knä mellan mina ben och drog ned mina byxor. Jag kände hans stånd när han tryckte min nakna rumpa mot sitt kön. När jag sedan hörde honom öppna bältet och dra ned gylfen slet jag mig loss och fick upp byxorna. Jag slet tag i min tröja och sprang ut.
Sen kom jag på att jag behövde mitt intyg, så jag gick tillbaka och bad om det. Han satte sig bakom skrivbordet och skrev långsamt ut det med ett hånleende på läpparna.
Sen kom han runt skrivbordet till mig med intyget i handen, men så fort jag sträckte mig efter intyget skrattade han och höll det så jag inte nådde. Han kom fram till mig och kysste mig igen. Jag vände bort huvudet. Fick intyget och sprang.
Efter några dagar kom det första brevet. Det var anonymt, men skrivet med hans handstil (det var då läkare skrev intyg och recept för hand). Sen fortsatte det komma anonyma brev där han skrev vad han ville göra med mig, hur vacker jag var osv.
Jag vågade inte gå ut, vågade ingenting och började hata mitt utseende som han beundrade. Han visste uppenbarligen var jag bodde och jag vågade knappt sova eller röra mig i lägenheten. Jag var livrädd för när nästa brev skulle komma.
Några år senare gick jag hos psykolog, och fick då hjälp att anmäla till socialstyrelsen. I hans svar på anklagelsen mot honom smutskastade han mig och skrev de vidrigaste saker. Det blev också artiklar i tidningen där jag smutskastades och han ansågs vara oskyldigt anklagad av en missnöjd patient. Flera år senare fick jag höra att fler tjejer varit utsatta av honom. Men nu när jag googlade på honom såg jag att han fortfarande är yrkesverksam.
Kvinna 2:
Det var när jag ganska nyligen flyttat som jag blev undersökt på ett närgånget och konstigt vis av en privatpraktiserande läkare. Jag har inte berättat om detta, ville lägga det bakom mig.
Sökte egentligen för något annat, men fick ta av mig byxor och trosor. Han undersökte – utan att jag låg i gynstol – blygdläppar och vagina, var där med fingrarna. Talade om att jag hade vaskulit. Det var väldigt obehagligt. Jag funderade på om jag skulle göra en anmälan men valde att låta bli. Slutade att gå dit. Det kändes bra när jag hörde att mottagningen flyttat.
Kvinna 3:
Jag var i nedre 20 årsåldern och inlagd i omgångar på en psykiatrisk avledning. Jag led av svåra depressioner efter svåra barndomstrauman på grund av sexuella övergrepp. Jag var suicid och självskadlig bland annat med ätstörningar och destruktiva relationer med män. Detta var en mycket svår och mörk period i mitt liv.
Jag fick komma till en psykolog för att få behandling för mina psykiska åkommor. Psykologen började redan efter några möten fråga mig och vi kunde ses på stan. Nästa gång sågs vi på stan igen och då ville han att vi skulle hem till mig. Jag var i en beroendeställning där jag inte vågade ens ifrågasätta detta, inte ens när han ville komma hem till mig. Inte ens när han började massera mig och klä av mig. Eller när han penetrerade mig analt och vaginalt. Jag var så likgiltig inför mitt liv och förvirrad av det som hände att jag var apatisk...
Jag har i flera år känt skuld och skam över detta, att det var mitt fel. Att jag gav någon indikation på att det är ok att förgripa sig på mig. Att jag inte var värd mer. Såg några nyhetsnotiser för något år sedan att en psykolog hade blivit anmäld av några kvinnliga patienter för sexuella trakasserier. Jag tänkte att det måste vara han. Fick reda för någon månad sedan att det VAR han. Fick då modet att berätta. Jag var inte ensam.
Kvinna 4:
Det hände för många år sen. Jag var bara 22. Han var leg. psykoterapeut, 40 år. Efter ett års terapi bytte han arbetslokal på grund av skilsmässa. Nu skulle jag inte sitta upp längre. Det fanns en säng för klienten och en stol för honom.
En gång säger han plötsligt att han är attraherad av mig och att det ju är en positiv känsla. Jag blir helt förstummad. Jag ligger med huvudet bortvänt mot ett fönster, förstenad. Det blir tyst en lång stund och sen byter vi ämne. Efter detta kommer fysiska närmanden två gånger. Han drar mig till sig med en hand på min axel och kramar mig. Efter en av gångerna smyger han upp bakom mig när jag vänt mig om för att gå och lägger handen på min på dörrhandtaget. Han kramar länge om den. Vi står så. Jag öppnar dörren och går, utan att titta på honom.