Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!

I förrgår, dagen före julafton, hade jag glädjen att samla mina barn och barnbarn på Drottningholm för att fira Drottningens födelsedag. Så börjar julen i vår familj.

För de flesta i vårt land är julen en speciell högtid, omgärdad av traditioner. Oavsett hur din julhelg ser ut och var du tillbringar den, hoppas jag att den ger dig tid för eftertanke.

Om bara några dagar ringer klockorna in ett nytt år och ett nytt årtionde. Tjugotalet är fortfarande ett oskrivet blad.

Vi vet att vi står inför utmaningar. Både här hemma i Sverige, i vårt närområde och globalt.

Vi ser hur brottslighet av olika slag skapar otrygghet i vårt samhälle. Sprängningar och skjutningar väcker oro hos allmänheten – en oro som delas av mig och min familj.

I vår omvärld förändras det säkerhetspolitiska läget snabbt. Under det kommande året genomförs Totalförsvarsövning 2020 – den största övningen på 30 år av Sveriges civila och militära beredskap.

Klimatet fortsätter att förändras, vilket ställer oss inför helt nya situationer. Det gångna årtiondet ser ut att bli det varmaste sedan man började mäta.

Här i Sverige har torrt och varmt väder gynnat granbarkborren; en liten skalbagge, som gjort stora skador på våra granskogar. I ett förändrat klimat kan risken för angrepp komma att öka.

Värmeböljor och översvämningar som tidigare förekom kanske en gång per sekel, börjar nu inträffa regelbundet, med allvarliga konsekvenser för bland annat mat- och vattenförsörjning. Det gäller inte minst de fattigare delarna av världen.

Så är det till exempel i Indien, där Drottningen och jag nyligen genomförde ett statsbesök. Landet är svårt utsatt för torka och luftföroreningar, och det var lärorikt att se hur man arbetar för att hitta nya lösningar – bland annat i samarbete med Sverige och svenska företag.

Något som gladde mig personligen var att delar av resan gick i mina förfäders spår: Under 1910- och 20-talen gjorde både min farfar Gustaf Adolf och hans bror Prins Vilhelm långa resor i detta fascinerande land.

Kanske är det ofrånkomligt att nyhetsrapporteringen präglas av det som är negativt och dramatiskt. Samtidigt finns det starka skäl att känna hopp och framtidstro. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att lyfta fram några av dessa skäl.

Under året som gått har jag och min familj mött poliser, tulltjänstemän och andra representanter för rättsväsendet. Jag har även haft förmånen att besöka den svenska FN-styrkan i Mali. Det är människor som arbetar hårt för andras trygghet och säkerhet. Ibland under mycket krävande villkor. Deras pliktkänsla är en ovärderlig tillgång för vårt land.

En annan positiv kraft är forskningen, som driver utvecklingen framåt. Det kan gälla nya behandlingsmetoder mot svåra sjukdomar. Nya sätt att minska belastningen på miljö och klimat. Eller effektiv fattigdomsbekämpning – som för övrigt var ämnet för årets ekonomipris till Alfred Nobels minne.

Varje dag görs nya upptäckter, som ger oss nycklar till en friskare och mer hållbar framtid.

Låt mig också säga något om Sveriges barn och unga, och alla som arbetar med dem. Jag är övertygad om att varje människa behöver bli sedd. Blir man inte det, då gör man kanske vad man kan för att i stället synas.

Det är som Hjalmar Söderberg uttryckte det i Doktor Glas:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet.”

Just därför är det så viktigt att det finns de som arbetar för att överbrygga ”tomrummet”. Jag tänker på alla er lärare och ledare som hjälper barn och unga att finna sin plats i tillvaron – att tro på sig själva och sin förmåga. Era insatser är avgörande för Sveriges framtid.

Till sist vill jag också sända en särskild hälsning till alla er som arbetar i dag och under helgerna. Ni finns på sjukhus och polisstationer. I försvarsmakten, äldreomsorgen och kollektivtrafiken – och på många andra arbetsplatser. Ni ser till att vårt samhälle fungerar även när andra är lediga. Till er vill jag säga: tack!

Tidigare i år fattade jag ett beslut om att avgränsa det som kallas Det Kungliga Huset. Beslutet innebär att det görs tydligt vilka inom den kungliga familjen som i framtiden kommer att agera som officiella representanter för Sverige. För mig är detta ett sätt att klargöra vilka förväntningar som finns.

Det kan förhoppningsvis vara till hjälp när mina barnbarn så småningom ska staka ut sin egen framtid. Men, till den dagen är det långt kvar.

Nu närmast ser Drottningen och jag fram emot att tillbringa tid med familjen. Vi har nu sju små barnbarn mellan ett och sju år. Det är inte alltid så lugnt och stilla, men väldigt roligt!

Med detta vill jag önska alla i vårt land en fortsatt god jul, ett gott nytt år – och en stark framtidstro!