Familjen Hildebrand driver mjölkgården Knutsta utanför Eskilstuna. Inne i den ljusa ladugården får korna gå omkring fritt. De pausar idisslandet och tittar nyfiket upp när vi kommer in. Familjen Hildebrand betalar idag mycket högre priser för foder, diesel och el än vad som gjorde på 80-talet när de tog över gården, men ändå får de bara ett par öre mer betalt för mjölken än vad de fick då. Och Peter Hildebrand är orolig för framtiden.

– Det är en otroligt tragisk utveckling. Här i socknen är vi fyra mjölkbönder kvar, och när jag började var vi ett trettiotal. Jag vet inte vad jag ska säga... Vi värnar ju om det öppna landskapet, utan oss vet jag inte hur det skulle se ut, säger Peter Hildebrand.

”Varannan mjölkbonde försvann på tio år”

Krisen för landets mjölkbönder fortsätter. På tio år har antalet mjölbönder minskat från 10 000 till knappt 5 000 idag. Under årets första kvartal har ytterligare 50 mjölkbönder försvunnit. Samtidigt har importen av mejeriprodukter ökat kraftigt till Sverige. Aldrig har vi importerat så mycket mjölk, fil och grädde som idag.

Mellan 2002 och 2011 ökade importen av syrade produkter som yoghurt och fil med 150%, importen av smör ökade med 1300% och importen av mjölk och grädde ökade med 2700%.

”Inga mjölkbönder kvar 2050”

– Jag tycker att det är skrämmande. En ren katastrof. Vi har världens bästa djurskyddslagstiftning i Sverige, och gemene man har ingen aning om vad som finns ute i Europa. Vi måste ju få betalt för att vi månar om våra djur, säger Peter Hildebrand.

Lantbrukarnas Riksorganisation, LRF, oroas också över det svenska lantbrukets framtid. De har larmat om att Sveriges inte kommer att ha några mjölkbönder kvar till år 2050 om den här utvecklingen håller i sig.

– Men den här utvecklingen kan inte fortsätta, den får inte fortsätta. Och det måste ju våra politiker och beslutsfattare inse, och ta tag i det här, innan det är för sent, säger Peter Hildebrand.