Sara Lötbom, verksamhetsledare på KRIS Stockholm . Foto: Ulrica Olsson/SVT

KRIS om trängseln på fängelserna: ”Det är fruktansvärt”

Publicerad

Allt fler intagna måste dela cell i fängelset på grund av platsbrist.

– Det är fruktansvärt. Det är redan en stor påfrestning att sitta i fängelse och att då bli berövad sin egentid kan vara oerhört påfrestande, säger Sara Lötbom, verksamhetsledare på KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället, i Stockholm.

KRIS är en förening bestående av före detta kriminella och missbrukare som hjälper människor som friges från fängelse att hålla sig borta från kriminalitet och droger genom att erbjuda dem ett nytt, hederligt och drogfritt socialt nätverk. Bland annat besöker KRIS fängelser för att motivera intagna till ett bättre liv.

Sara Lötbom ser dubbelbeläggningen, då två intagna får dela en cell som egentligen är anpassad för en person, som en skrämmande utveckling och hon ser en risk i att intagna tvingas umgås nära med någon de själva inte valt.

– Kanske är man själv motiverad till förändring, men blir satt med någon som inte är det. Då är det lätt att man dras ner igen, säger Sara Lötbom, som själv suttit i fängelse och vet vad det innebär.

”Stor risk att det bara blir förvaring”

Enligt Sara Lötbom är många återkommande klienter på fängelserna, och hon tror att trycket på anstalterna skulle minska om man satsade mer på vård än vad som sker i dag.

– Politikerna skriker efter strängare straff, men det gör ju bara trycket på fängelserna ännu större. Många har det kriminella som livsstil och när man slussas ut från fängelset är det lätt att man faller tillbaka till det bekanta. Inte minst för att man under fängelsetiden varit fråntagen allt ansvar. Man behöver hjälp att förändra sitt liv. Med överfulla fängelser är risken stor att det bara blir förvaring, säger hon.

Hon får medhåll av Germay Woldu, som under en av sina fängelsevistelser tvingades dela cell med en annan intagen under sex månader.

– Det var ingen trevlig upplevelse kan jag säga. Vi hade absolut inget gemensamt, inte ens språket. Han talade inte svenska och vi kunde inte kommunicera, men ändå var det omöjligt att dra sig undan och vara ensam.

Försöker motivera intagna

Efter många kriminella år fick Germay för sex år sedan möjlighet till kontraktsvård efter ett avtjänat fängelsestraff. Vården gjorde att han kunde lämna det kriminella bakom sig. Nu jobbar han på KRIS Riks som anstaltsansvarig, vilket innebär att han reser runt till olika anstalter, och träffar intagna för att försöka motivera till förändring.

– Jag började närma mig de 40 och insåg att jag var på väg att kasta bort hela mitt vuxna liv. Jag har haft ett antal år bakom lås och bom och kände då att det måste till en förändring. En förändring jag inte lyckats nå fram till under alla år i fängelse, men med den vård jag fick då fick jag ordning på livet.   

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.