På måndagen lämnade Henrik Landerholm sitt uppdrag som Sveriges nationella säkerhetsrådgivare.
Han beskrev orsaken som att förundersökning nu inletts efter att han glömt hemliga dokument på en kursgård – och att han och statsministern är överens om att han ”under rådande omständigheter inte längre kan lösa” sina arbetsuppgifter.
– Allt annat hade ju varit ohållbart. Det anmärkningsvärda här är att det tagit för lång tid, säger krishanteraren Jeanette Fors-Andrée.
Hon konstaterar att Ulf Kristersson kallat säkerhetshändelserna kring Landerholm för ”slarv”.
– Felsteg händer, vi kan inte gardera oss för andras misstag. Men när samma typ av felsteg upprepas, så handlar det ju inte om slarv längre. Det handlar om att man är oförmögen att genomföra sitt uppdrag och det förtroende man faktiskt gett.
– Som nationell säkerhetsrådgivare så är ju hanteringen av sekretessbelagd information ryggraden i uppdraget.
Jämför med advokater
Krishanteraren Charlie Stjernberg är inne på samma spår. Han menar också att Kristerssons personliga vänskapsband med Landerholm kan ha försvårat en rationell hantering av ärendet.
– Men det man kan fundera över är just uttrycket slarv. För det är ju den bilden regeringen har velat sätta av det hela. Men om man jämför med advokater till exempel, om de tappar bort handlingar på bussen eller på en konferensgård som är konfidentiella, då blir det ett disciplinärende hos Advokatsamfundet.
– Det här är inte slarv, det är något annat, det är misskötsel av sitt arbete. Och hade man insett det, då tror jag att hanteringen hade varit mer rationell.
Landerholm: ”Sorg”
Krishanterarna i ”Morgonstudion” tycker att regeringen agerat allt för sent. Nu har man tvingats ut till en handlingskraft, istället för att ”äga” hanteringen själva, menar Jeanette Fors-Andrée.
– Nu är ju skadan redan skedd. Nu förväntar vi oss att regeringen tar ett samlat grepp nästa gång någonting liknande händer, att de då agerar mycket tidigare och kraftfullare.
Landerholm beskriver själv på X att det är en stor sorg att lämna uppdraget.
Han skriver också:
”Jag hoppas att mina gärningar under snart 42 år i statens tjänst i sinom tid skall överskugga den bild som satts under den senaste månaden. Jag avser under den tid som rättslig prövning pågår inte uttala mig offentligt.”