Den 26 december 2004 orsakade en massiv jordbävning i Indiska oceanen en flodvåg som tog omkring 230 000 människors liv. Bland offren fanns 543 svenskar. Men hjälpinsatserna från Sverige dröjde, och beredskapen blev snabbt föremål för omfattande kritik.

Katastrofkommissionen, som tillsattes efter tsunamin, konstaterade att det fanns problem med bland annat ledning, samordning och förberedelser.

– Kritiken var befogad. Det är viktigt att ställa krav på hur myndigheter och andra aktörer hanterar den här typen av händelser, säger Robert Wallén, chef för MSB:s operativa avdelning.

Stora förändringar genomfördes

En av följderna blev att Regeringskansliet utökade sin omvärldsbevakning och att myndigheter som Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten slogs ihop till det som idag är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). I dag, till skillnad från då, finns också en större beredskap dygnet runt.

– Jag tycker vi står betydligt bättre rustade i dag än vad vi gjorde för 20 år sedan, säger Robert Wallén.

Kritiken lever kvar

Trots förbättringar efter tsunamin har Sveriges krisberedskap fortsatt att ifrågasättas.

Utredningar som gjorts efter både den stora skogsbranden i Västmanland 2014 och snökaoset på E22:an i Skåne tidigare i år vittnar återigen om problem med samordning, ansvarsfördelning och förberedelser.

– Det kommer alltid finnas utmaningar eftersom det här är saker som avviker från vår normala vardag. Man bör vara ödmjuk inför framtiden och inte tro att vi har lösningar på allt, men man kan känna sig trygg med att vi har ett bra grundfundament för att kunna hantera kriser, säger Robert Wallén.