När en abort på Mälarsjukhuset i Eskilstuna drog ut på tiden och fostret var på väg ut i graviditetsvecka 22 tyckte barnmorskan att situationen blev obehaglig. Hon kallade på överläkaren Katarina Strand Brodd som då gick in och försökte rädda livet på det aborterade fostret.

– Hen rörde sig och pep, kved litegrann och viftade med armar och ben och hjärtat slog ju också. Så jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa barnet med andningen och det man gör med extremt tidigt födda barn, berättar hon.

”Träffar jag ett akut sjukt barn vill jag hjälpa det”

I juridisk mening räknas fostret som ett barn från vecka 22. Ett barn som har rätt till sjukvård och som enligt lag egentligen ska folkbokföras. Därför ska en abort vara avslutad när det har gått 21 graviditetsveckor och sex dagar, men så sker inte alltid när aborten drar ut på tiden.

Katarina Strand Brodd är förutom överläkare även ordförande i Svenska neonatalföreningens etikgrupp. För tidigt födda barn är hennes vardag och numera överlever 40 procent av de barn som föds i vecka 22 och tas omhand på en neonatalavdelning. Det var det perspektivet Katarina Strand Brodd hade när hon agerade som hon gjorde.

– När jag träffar ett akut sjukt barn så vill jag hjälpa det. Men efter ungefär tio minuter gav vi upp.

Inga foster har överlevt

Under 2015 påbörjades 142 aborter under graviditetsvecka 21. Hur många som drog ut på tiden så att fostret stöttes ut först i vecka 22 vet ingen. Katarina Strand Brodd berättar dock att hon vid flera tillfällen försökt hjälpa sent aborterade foster som fötts levande. Hon säger även att hon har kollegor som tänker likadant. Men hittills har inget av de aborterade fostren överlevt.

Hon är väl medveten om att hennes inställning kommer att ifrågasättas och är därför mån om att påtala att hon inte är abortmotståndare. Men hon vill att abortgränsen ska hållas mer strikt för att de här situationerna inte ska uppstå.

– Det måste bli ett slut på aborter som rinner över i vecka 22, säger hon.

”Man ska inte åstadkomma en tidig förlossning”

En av de som just ifrågasätter är Andreas Herbst, som är ordförande för Svensk förening för obstetrik & gynekolog. Han menar att det är fel att försöka rädda aborterade foster.

– Patienten har fått tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råd, och avsikten är att hon inte ska bli förälder. Inte att åstadkomma en extremt för tidig förlossning där man sen försöker få liv i detta foster eller barn till varje pris, säger han och fortsätter:

– Dessutom så torde förutsättningarna för att det skulle lyckas vara extremt små, för att inte säga noll.

Andreas Herbst håller ändå med om att här finns ett etiskt problem som bör diskuteras. Och när Katarina Strand Brodd får frågan vad hon skulle säga till kvinnan som gjorde aborten, om hon lyckades rädda det aborterade barnet, erkänner hon att det skulle bli en förfärligt svår situation.

– Jag måste ju stå för mitt ställningstagande och förklara att hon fött ett barn som levde. Sedan skulle det förmodligen bli många långa samtal, säger Katarina Strand Brodd.