På öron-näsa-hals-avdelningen på Karolinska sjukhuset har cirka 60 procent av alla operationer ställts in eller skjutits på framtiden när vårdplatserna har dragits in och personal har omlokaliserats till covid-vården.  

De patienter som har livshotande sjukdomar, som cancer, eller de som har svårt att andas, prioriteras, men enligt läkaren Malin Wendt finns en stor andel patienter som skulle behöva opereras, även om tillstånden inte är livshotande. 

– Det är många barn och vuxna vars livskvalitet påverkas allvarligt, säger hon. 

Det kan till exempel handla om barn med mycket vätska bakom öronen, vilket försämrar hörseln och kan leda till att talutvecklingen försenas, eller att de inte kan följa med i skolarbetet. Det kan också handla om barn med stora halsmandlar som tvingas ligga hela nätterna och kippa efter andan.  

– Det är inget som dödar dig, men det påverkar de här små barnen påtagligt ändå. Det är väldigt smärtsamt att behöva ringa de här samtalen, ibland gång på gång, och berätta att nu behöver vi flytta fram operationen, säger Malin Wendt.

”Finns ett före och efter operationen”

För henne och hennes kollegor, som opererar varje dag, är det rutin, men för den enskilda patienten är en operation en stor händelse, som de förberett sig noga inför.

– All den oro och uppladdning som sker inför operationen och föräldrar som kanske har tagit ledigt från jobbet. Har man jätteont i ett knä, eller ett barn som inte hör, så finns ett före och ett efter operationen. 

Malin Wendt tror att det kommer att krävas tydliga prioriteringar och samarbete bland regioner och vårdgivare för att de patienter som behöver vården mest också får den först när man drar igång med planerade operationer igen.

Hon oroar sig också för en växande vårdskuld, samtidigt som personalen blir allt mer slutkörd.

– Hur länge kan vi orka? Vi alla kommer att jobba så hårt vi kan för att hantera pandemin och jobba av kön. Men det förutsätter att det finns personal som har ork kvar.