Han har varit svensklärare i över 20 år, och arbetat i flera olika skolor. Han har ifrågasatts av föräldrar, kollegor och sin chef. På grund av det han berättar vill han vara anonym, så vi kallar honom för Peter.
Peter beskriver det själv som att han är en av de lärare man kan läsa om i den senaste OECD-rapporten, en av de lärare som bidragit till att de nationella resultaten sjunkit på grund av att eleverna inte fått en tillräckligt djup och bred utbildning.
Men hur kan det ha blivit så, för en lärare som varken saknat förväntningar eller förhoppningar för sina elever?
– Man tvingas helt enkelt lära sig att sänka förväntningar på eleverna. Det blir för mycket motstånd, från både elever och föräldrar – men man riskerar ju även att få chefen emot sig. Det blir en helt orimlig situation för lärare som vill ha höga förväntningar på sina elever.
”Rektorn tog parti för eleven”
Peter berättar om en elev han hade i en svenskkurs. Eleven vägrade läsa en roman på några hundra sidor. Han hade inte några särskilda lässvårigheter. Men efter att ha gjort ett besök hos rektor blev det beslutat att Peter inte skulle ställa så höga krav på eleven.
– Jag upplevde att rektorn tog parti för eleven och tyckte att jag var krävande och lite jobbig. Att jag var ett hinder för eleven att få sitt godkänt-betyg. Det är något jag upplevt vid flera tillfällen, att man betraktas som ett hinder om man vill göra ett bra jobb.
– Jag är säkert inte världens bästa lärare, det finns säkert de som är mycket bättre än jag. Men jag tycker att det är synd, just den här läsvanan är något som eleverna behöver träna och utveckla.
”Frustrerande, och lite sorgligt”
Ett annat scenario utspelar sig hemma hos Peter. Han får ett samtal av en anhörig till en elev – en elev som varken varit närvarande under stora delar av terminen, eller kunnat prestera på en nivå som räcker för godkänt. Då fick han höra att han njöt av att plåga sina elever.
Ifrågasättande från obehöriga kollegor, påtryckningar från sin chef, osäkerhet inför sitt eget arbete. Så beskriver Peter sina erfarenheter.
– Jag tycker att det är frustrerande och lite sorgligt. Jag känner att jag inte kan göra mitt bästa, för jag har inte alltid stöttning. Jag tror att många lärare känner igen sig i det här, men man pratar inte om det.
– Det låter som att man gnäller mycket, men den här sidan behöver man faktiskt ta upp. Det finns kanske en anledning till att man inte ställer så höga krav, och det finns ett inre motstånd som alldeles för många upplever är påtagligt och starkt.
Sänkte kraven för att göra rektor nöjd
Motståndet utifrån, från föräldrar och elever, är något som pressar honom. Men det värsta är påtryckningarna inifrån, säger Peter.
Enligt OECD måste lärare ställa högre krav på sina elever, för att de inte ska underprestera.
Peter är kritisk till sitt eget lärande, att han har sänkt kraven på sina elever efter press från bland annat rektorer – för att inte förlora elever genom att ha för höga krav och inte sätta tillräckligt höga betyg.
– Jag tycker att jag anpassar mig. Man försöker ju tänka så att man inte hamnar i jobbiga situationer efteråt, säger han och fortsätter:
– Det jobbigaste är nog chefer som inte har perspektivet att kunskap är viktigt. Man räknar skolpeng och antalet nöjda elever, och godkända. Men man frågar egentligen inte vad de kan och hur man kommit fram till betygen, det viktigaste är att verksamheten ska rulla.
Kan man säga att du sänkt kraven för att göra rektorn nöjd?
– Det har absolut förekommit, ja.
– Det är jättetråkigt. Och det visar på ett sätt hur snett hela systemet är. När rektor också är budgetansvarig för att ekonomin ska rulla. Att kunskaperna är på den nivån som vi intygar blir sekundärt, och det känns som ett stort systemfel.
Påverkat lönen
Peter är övertygad om att hans förväntningar på eleverna har påverkat honom. Han säger att han i lönesamtal har blivit nekad lönepåslag på grund av att han inte haft tillräckligt hög andel godkända elever.
– Senaste lönesamtalet så frågade jag varför jag inte fått det högsta lönepåslaget, då tog chefen upp just det här att det var antalet godkända man ser som misslyckande, för skolan och för mig . Det tycker jag känns lite orättvist om inte cheferna är väldigt insatta i hur eleverna är, hur jag jobbar, och vad som ligger till grund för betygen.
Och det tyckte du inte att din chef var?
– Nej det tycker jag inte, chefen har aldrig besökt mig i klassrummet, eller ens suttit ner och diskuterat eleverna med mig.
Berätta din historia för oss!
Har du egna erfarenheter kring betygspressen i skolan – som förälder eller lärare? Vill du berätta din historia?