Stig Malm föddes 1942 i Sundbyberg utanför Stockholm och var utbildad instrumentmakare. Efter att ha engagerat sig fackligt i dåvarande Metallindustriarbetareförbundet blev han ordförande för LO mellan 1983–1993.

Även nuvarande statsminister Stefan Löfven är gammal Metallare.

”Vi delar facklig bakgrund i IF Metall och jag kom att lära känna honom som en ideologiskt klar och tydlig företrädare för svensk arbetarrörelse”, skriver Stefan Löfven i en kommentar till TT.

”Stig Malm var under tio år en frispråkig LO-ordförande som alltid värnade och tänkte på de enskilda medlemmarnas bästa. För honom var kampen för full sysselsättning prioriterad och när han senare kom att bli socialdemokratisk kommunpolitiker fortsatte han den kampen”, fortsätter Löfven.

”Mina tankar är hos hans barn och barnbarn”, skriver Löfven.

LO-sorgen

Även LO:s ordförande Susanna Gideonssons tankar går till Stig Malms familj och anhöriga. Hon träffade honom själv aldrig personligen.

– Han var ju en oerhört stridbar ordförande för LO-förbundets medlemmar. Jag minns när jag blev fackligt aktiv och man såg honom tala på tv. Han var ju en som man lyssnade på tills att han pratat till punkt. Han var karismatisk och hade ett mustigt språk, en oerhört bra talare, säger hon.

Den fackliga organisationens tidigare ordförande Karl-Petter Thorwaldsson minns Stig Malm som en orädd och rak debattör.

– Stig var alltid slagkraftig, det var ingen som gick in i en debatt med försiktiga ord. Det kunde ju klascha hårt mellan mig och Stig i bland. Men efteråt fick man alltid en klapp på axeln, en liten ögonblinkning och ett mycket mycket finurligt leende som jag tror Stig kunde ta patent på. Då visste man att man var okej, att det var i sak vi bråkat, inte som personer, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Sahlin: Hade en stor rakhet

Socialdemokraten och tidigare partiledaren Mona Sahlin minns de många debatter hon haft med Stig Malm.

– På många sätt var väl Stig Malm den siste starke LO-mannen. Självklar, orädd, kaxig, rak och debattglad. Han var kontroversiell i sin rakhet. Fittstim, skållade råttor, han hade ju ett sätt. I kampen för kvinnors rättigheter var han inte lika mycket på hugget, men han hade en oräddhet jag beundrar hos honom. Det gick att debattera hårt, sedan log man och gick vidare. Jag minns honom verkligen med stor värme.