Det är en uppväxling av regeringens största klimatsatsning.
Sverige planerar sedan tidigare att kunna fånga in skadliga koldioxidutsläpp från industrier. Men själva lagringen har man räknat med ska ske med hjälp av andra länder i Nordsjön. Som utanför Norges kust eller vid danska Greensand, koldioxidlagret som invigdes förra veckan.
Men nu planerar Sveriges geologiska undersökning provborrningar redan i vår för att undersöka hur och var svensk lagring av koldioxid kan ske.
– Vi kommer att börja borra på Gotland, för att se hur berggrunden ser ut där, säger Anneli Wirtén, generaldirektör SGU.
En del data finns redan. Men delar av den hämtades in för ett halvt sekel sen för att utvinna gas och olja i Sverige, och är för gammal.
8 platser ska undersökas
Åtta potentiella lagringsplatser under havsbotten i Sveriges ekonomiska zon undersöks nu närmare, men två av dem förordas – Faludden sydost om Gotland, och Arnager-Grönsand i sydvästra Skåne.
Där finns lager av bergssediment runt 800 meter under havsbotten som är porösa nog att injicera koldioxid i, och med mer kompakta berglager ovanför – så att koldioxiden inte läcker ut.
Det finns flera risker vid transport och lagring av koldioxid. Vid hantering av koldioxid kan höga koncentrationer vara dödligt för människor och djur, och koldioxid försurar havet. Platserna som undersöks innefattar också känsliga Natura 2000-områden.
– Det här är en teknik som än så länge är väldigt outvecklad, väldigt dyr och energikrävande och medför en del stora risker. Så att se det som centralt i klimatpolitiken, att vi ska nå våra klimatmål med CCS-tekniken, är en ganska riskabel och dyr strategi, som gör att vi riskerar att missa våra klimatmål, säger David Kihlberg, klimatchef på Naturskyddsföreningen.
Kan ta 20-30 år
Idag hindrar en rad lagar och konventioner en sån här lagring, och det saknas fortfarande mycket kunskap. Först om 20 till 30 år kan ett svenskt lager vara på plats, och SGU menar att det ger god tid att minska riskerna för till exempel läckage.
– Det är klart att vi kan inte kartlägga varje centimeter, så visst finns det alltid risker på det sättet, men genom våra noggranna undersökningar möter vi det. Jag skulle säga att riskerna är försumbara, säger Gry Møl Mortensen, tidigare statsgeolog, SGU.
Se mer i klippet och hör Naturskyddsföreningens oro över satsningen.
Artikeln är uppdaterad.