I flera partier brukar partiledare utses utan större dramatik på stämman eller kongressen, ofta genom så kallad acklamation. Jämkande och mer eller mindre offentliga strider pågår ofta även inför dessa val, men när frågan väl kommer upp på kongressen eller stämman brukar saken i praktiken redan vara avgjord.
Så är det sällan på Miljöpartiets kongresser. Här blir det ofta omröstningar på kongresserna. Men denna gång har striden om språkrörsposten varit både mer infekterad och mer dramatisk än tidigare. Olika grupperingar har baktalat varandra och läckt negativa uppgifter om motståndaren till medierna.
Helldéns linje i strid med Stenevis
En förklaring till det höga tonläget är sannolikt att språkrörsvalet också har beskrivits som ett politiskt vägval för Miljöpartiet.
I grunden handlar det om partiet ska satsa på spets eller bredd. Här står Daniel Helldén för det som kan kallas spets, medan exempelvis Märta Stenevi och Helldéns utmanare om språkrörsposten står för bredd.
Daniel Helldén har förespråkat ett större fokus på miljö- och klimatfrågan, och mindre fokus på andra frågor som till exempel social rättvisa, flyktingpolitik och HBTQ-frågor. Helldéns uttalanden har därmed uppfattats stå i strid med den linje som det kvinnliga språkröret Märta Stenevi förespråkar, vilket har bidragit till nyhetsrubriker den senaste tiden.
En enda röst avgjorde interna kampen
Helldéns uttalanden har också mobiliserat hans politiska motståndare i partiet. De har i stället samlats kring motkandidaten Magnus P Wåhlin, kommunalråd i Växjö.
Daniel Helldén, som var valberedningens kandidat, har hela tiden varit favorit, men det är uppenbart att den interna kampanjen för Magnus P Wåhlin har varit framgångsrik.
När kongressombuden röstade i språkrörsfrågan på lördagen avgjordes valet med en enda rösts övervikt, 131-130. Så jämnt har ett språkrörsval aldrig varit tidigare.
Ska vi hitta en lika jämn politisk ledarstrid i Sverige får vi sannolikt gå tillbaka till 1971. Då besegrade Lars Leijonborg Per Gahrton i ordförandevalet i Folkpartiets Ungdomsförbund med röstsiffrorna 50-49.
Instabilt stöd inom partiet
Daniel Helldén var givetvis glad efter vinsten på lördagseftermiddagen. Men omröstningen visar också ett stort motstånd mot honom i partiet. Att vinna med så liten marginal innebär att många är besvikna. Nästan hälften av ombuden på MP-kongressen ville ha ett annat språkrör. Det innebär att han inte har ett särskilt solitt stöd i sitt parti. Och det innebär också att det ställs stora krav på honom när han nu ska försöka ena partiet bakom sig.
Den knappa vinsten i språkrörsomröstningen innebär sannolikt också att Helldén tvingas avvakta om han vill försöka genomföra några mer genomgripande strategiförändringar för Miljöpartiet. Det viktigaste nu blir att försöka få över alla de på sin sida som faktiskt ville ha ett annat språkrör.
En annan utmaning blir att få till ett gott samarbete med språkrörskollegan Märta Stenevi. Hon ville hellre ha en annan parhäst, men kommer nu att bli Helldéns parhäst.
Frågan om spets eller bredd i nästa valrörelse är långt ifrån avgjord.