Mensen syns inte, den märks inte och den talar man helst inte om i fikarummet på jobbet. Den är ofräsch och ska bekämpas. Det är den bilden av mensen som ohygienisk som menskyddsföretagen spelar på med sin blå vätska i reklamer, menar Rebecka Hallencreutz, ordförande för organisationen Mensen, som verkar för att ta bort tabun kring och öka kunskapen om mens.
Mensaktivismen är ett faktum i Sverige och tog fart ordentligt för två år sedan då serietecknaren Liv Strömquist ägnade ett helt sommarprat åt mens.
– För mig var det en ögonöppnare. Det var ett helt nytt sätt att tänka på mens. Det satte helt klart bollen i rullning. Många hade längtat efter det och kände att det var dags att prata om mens, säger Rebecka Hallencreutz.
Menstystnad
Under fredagen höll organisationen Endometriosforum manifestationer för att uppmärksamma livmodersjukdomen endometrios som fortfarande är en okänd sjukdom trots att den drabbat över 200.000 svenskar. Sjukdomen som är starkt sammankopplad med mens är omgärdad av okunskap och många lider utan att få rätt hjälp. Att endometriosvården är så eftersatt och sjukdomen så okänd, tror Rebecka Hallencreutz delvis kan bero på den allmänna menstystnaden.
– Det finns en stor okunskap inom vården, som skulle kunna avhjälpas genom att människor kan tala öppet om sina sjukdomar och erfarenheter kring mens och endometrios utan att behöva skämmas. Mens har genom tiderna alltid definierats av män, manliga forskare och manliga gynekologer. Det är dags att återta definitionen av mens och tala om det från sitt eget perspektiv, säger Rebecka Hallencreutz.
Mensaktivism startades
Efter Liv Strömquists sommarprat ville alla traditionella medier tala om mens, serietecknare rita serier om mens, konstprojekt startades och SVT:s Kobra ägnade ett helt program åt det. Då började också mensaktivismen ta form och Josefin Persdotter och Rebecka Hallencreutz startade sin förening. Men vad har hänt i stugorna och i populärkulturen sedan dess? Är det nu socialt accepterat att tala om din månatliga blödning på jobbet?
Tabut kring mens är stort och har funnits i flera tusen år, menar Rebecka Hallencreutz. Menstruation har historiskt sett förknippats med mystik, kvinnligt vansinne och orenhet. På vissa platser i världen får kvinnor fortfarande sova i speciella hyddor eller är förbjudna att befinna sig på heliga platser när de har mens.
– Synen på menstruation har verkat för att skapa en distinkt uppdelning mellan könen. Menstruerande kvinnor sågs som svagare och hysteriska och historiskt sett har man bland annat sett på mensen som ett gift som ska ut ur kroppen, säger Rebecka Hallencreutz.
Osynligt i populärkultur
Fortfarande lever synen på mens som något äckligt och privat kvar. Mensaktivister visar ofta på hur osynligt mens är i film och tv, trots att allt annat blod förekommer flitigt.
– Jag är så trött på att blodet från fittan ska nedvärderas, när blod från andra kroppsdelar i actionfilmer syns överallt. Varför är vissa kroppsyttringar okej och inte andra? Och när det är med i filmer så är det alltid hysteri när någon får mens, det är aldrig i förbifarten som andra kroppsliga grejer som att ha sex eller käka.
Men mensens uppståndelse i debatten har lagt sig igen, menar Hallencreutz. Organisationen Mensen vill föreläsa i skolorna och få unga att redan tidiga känna sig bekväma med att tala om mens.
– Mens ska inte ses som något avvikande. Från min egen skolgång minns jag att mens var nästan obefintligt, någon gick snabbt igenom det på biologin. Men vi vill att man ska tala om historiska tabun och mensrelaterade sjukdomar. Och att man även tar in ett transperspektiv på mensdebatten. Det är inte bara kvinnor som har mens, vi talar om menstruerande och ickemenstruerande.