För två månader stod det klart att det var den franska författaren Patrick Modiano som vann årets nobelpris i litteratur. Det har varit en intensiv period sedan dess och han har burit på en känsla av att han vara uppdelad i två personer – en som upplever allt inifrån, och en som står utanför och ser på.
– Det är en väldigt konstigt känsla. Men man vänjer sig allt eftersom vid den här överväldigande händelsen som jag inte hade väntat mig över huvud taget, säger han.
Återkommer till ockupationen
Hans författarskap rör sig ofta kring tiden då Frankrike var ockuperat av Tyskland. Historierna innehåller inte sällan en känsla av hemlöshet, förlorade minnen och ensamhet. Själv säger han att det är som att han skriver samma historia om och om igen, och han tycker därför att det är svårt att välja vilken av sina egna böcker som han föredrar.
– Kanske skulle det bästa vara att ta en liten bit från varje bok, säger han.
”Som att jag vore ett barn”
Enda sedan barnsben har han varit intresserad av litteratur, och han minns 1957 då Albert Camus fick nobelpriset. Då var Patrick Modiano bara 15 år. Nu 57 år senare är han där själv.
– Det känns som om jag vore ett barn som plötsligt kommer in i ett rum fyllt med de stora författare som gjorde sådant intryck på mig under min uppväxt. Det är en märklig känsla.