Det är få partier som kan trumma igång en så livlig ideologisk interndebatt som Vänsterpartiet. När partiet nu för första gången på 20 år ska anta ett nytt partiprogram har en del klassiska vänsterformuleringar fått stryka på foten. Som den om att socialismen kräver kapitalismens avskaffande. För somliga vänsterpartister är den formuleringen avgörande, själva meningen med föreningen om man så vill. Inte konstigt då om försöken att tona ned och förenkla den typen av skrivningar fått delar av partiet att se rött.

Men det är inte svårt att förstå syftet. Det handlar om den långsiktiga ambitionen att bredda partiet och göra det valbart för fler. Då vill man undvika radikala formuleringar som kanske kräver en kvällskurs i marxistisk teori för att förstå.

Har avkrävts svar

Att skrivningarna om socialismens förverkligande har ställt till det i valrörelser är också en parameter. Både Jonas Sjöstedt (V) och Nooshi Dadgostar (V) har haft problem när de i utfrågningar blivit avkrävda svar på om V verkligen vill socialisera storföretag och förstatliga banker och hur det ska gå till. Det hoppas partiledningen nu slippa.

Förändringen av partiprogrammet ligger också i linje med målet att ta plats i en S-ledd regering. Visserligen är det knappast partiprogrammet som står i vägen för det men lyckas partiet bli tydligt större än C och MP blir det svårare för Magdalena Andersson (S) att avfärda kravet på ministerposter. Och lättare för Dadgostar att argumentera för sin sak.

Striden om partiprogrammet

Därmed kokar striden om partiprogrammet ner till en dragkamp mellan de som vill värna principerna och ha rätt mot de som vill nå regeringsmakten och få rätt. En lågoddsare är att partiledningen vinner. Särskilt efter de justeringar som gjorts för att blidka kritikerna. Men debatt lär det bli, det ligger inte för vänsterpartisterna att stillatigande foga sig efter en partiledning som vill staka ut en ny väg.