Statsminister Stefan Löfven valde, som väntat, att inte röra något av de socialdemokratiska statsråden. Fredagens regeringsombildning blev därför en renodlad MP-historia.
Per Bolunds upphöjelse till miljö- och klimatminister samt vice statsminister var väntad liksom att det nya språkröret Märta Stenevi utnämndes till jämställdhets- och bostadsminister. Åsa Lindhagen fick alltså flytta på sig och blir i stället finansmarknadsminister. Till ny biståndsminister utnämndes statssekreteraren på UD, Per Olsson Fridh. Amanda Lind blir kvar som kulturminister.
Farligt nära riksdagsspärren
Förhoppningen inom Miljöpartiet är att denna ommöblering i regeringen ska bädda för en politisk nystart inför nästa valrörelse. Just nu är läget bekymmersamt. I SVT/Novus senaste väljarbarometer fick partiet bara 4,1 procent, farligt nära riksdagsspärren.
Varken språkrörsbyten eller regeringsombildningar är dock långt ifrån en garanti för att opinionsvindarna ska vända. Tvärtom brukar det inte ge några större effekter i opinionen, i alla fall inte på kort sikt. Statsråd behöver ofta tid på sig för att växa in i sina roller innan de kan börja sätta avtryck i debatten. Dessutom är flera av Miljöpartiets ministerposter på områden som det just nu inte är särskilt mycket medialt fokus på.
Undantaget: Bolund
Ett undantag här är förstås Per Bolund. Som miljö- och klimatminister samt vice statsminister har han goda möjligheter att profilera sig när coronakrisen ebbar ut, vilket mycket väl kan ske under det här året.
Annars är det just nu helt andra frågor som dominerar den inrikespolitiska agendan. Fokus är i det närmaste totalt på coronapandemin där socialdemokratiska statsråd ansvarar för det mesta av regeringens arbete. Inte konstigt alltså att MP-ministrarna kommit i skymundan och att partiet haft svårt för att visa sig relevant under coronakrisen.
Migrationen – en konfliktfråga
En annan fråga som kan få stor betydelse för regeringen, och kanske också för dess överlevnad, är migrationspolitiken. Dess betydelse understryks även av att det var en av få konkreta sakfrågor, som inte hade med själva regeringsombildningen att göra, som togs upp på statsministerns presskonferens med de nya statsråden.
Migrationen är en av de tunga konfliktfrågorna mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och läget kompliceras nu ytterligare av att Liberalerna hotar att lämna januarisamarbetet om inte regeringen skärper förslaget om en humanitär skyddsgrund.
Kan spräcka regeringen
Migrationspolitiken är också en högaktuell fråga. Ett förslag till ny migrationslag ska vara klart redan under nästa månad. Riksdagen ska sedan fatta beslut under våren och lagen är tänkt att träda i kraft i sommar.
Redan tidigare har den här lagen varit nära att spräcka regeringen. I somras hotade exempelvis Miljöpartiet att lämna om Socialdemokraterna gjorde upp med de borgerliga partierna i frågan.
Nu är det alltså Liberalerna som hotar med att lämna januarisamarbetet på frågan. Sker detta blir det regeringskris, och de nya MP-statsråden riskerar en kort och turbulent tid på sina poster. Samtidigt är det främst Miljöpartiet som motsätter sig Liberalernas krav här.
Löfvens rävsax
Allt detta sätter Stefan Löfven i en rävsax. Han skulle sannolikt inte ha något emot att tillmötesgå Liberalernas krav på en striktare humanitär skyddsgrund, men måste då räkna med att i stället Miljöpartiet hotar med att spräcka regeringen. Frågan är hur långt de nya MP-statsråden är beredda att gå?
Oavsett vad får de räkna med att kastas in i hetluften direkt på sina nya ministerposter. Men kanske på ett annat sätt än de önskat sig.