Flera gånger har Sverige fått internationell kritik, från bland annat Europarådet och FN, för att man har saknat en tidsgräns för häktningar.

Nu har lagen ändrats så att misstänkta under 18 år får sitta häktade i väntan på åtal som längst tre månader, och en misstänkt över 18 år som längst nio månader.

– Jag tycker det är bra att det finns en maxgräns. Men en gräns på nio månader gör eventuellt att man faktiskt ser på vad som är proportionerliga tider på ett fel sätt, det vill säga att man har en fel syn på hur länge misstänkta personer verkligen ska behöva sitta häktade, säger Mia Edwall Insulander, generalsekreterare på Advokatsamfundet.

Hon hade hellre sett att gränsen låg på sex månader.

– Det hade begränsat häktningstider mer, varit mer humant och effektiviserat brottsutredningar, säger hon.

Åklagare oroas

Många åklagare har uttryckt oro över att brottsutredningar riskerar att försvåras av tidsbegränsningar.

– Man har inte en person häktad i onödan, utan man försöker driva fram utredningen så fort det bara går, säger Johan Kjellsson, kammaråklagare och ordförande för Saco-S, förhandlingsorganisation för statligt anställda akademiker, på Åklagarmyndigheten.

– Risken är att utredningen går för fort.

I dag är beläggningen på landets häkten hög – men det är inte så många av de häktade som slår i det nya maxtaket.

”Kommer få liten effekt”

Under förra året var det 22 av totalt 139 under 18 år som var häktade längre än tre månader och 250 av totalt 10 439 över 18 längre än nio månader.

– Den absoluta merparten häktas kortare tid än nio månader, så det kommer få en ganska liten effekt på antalet häktade tror jag. Jag tror inte heller att den här lagen kommer göra så stor skillnad för häktningstiderna, säger Mia Edwall Insulander.

– Den här lagändringen kommer inte ha någon större inverkan på beläggningen på våra svenska häkten. För det krävs mer resurser till rättskedjan, säger Johan Kjellsson vid Saco-S på Åklagarmyndigheten.

I lagen finns också en ventil, som gör att häktningstiden kan förlängas om det finns synnerliga skäl – det kan till exempel handla om brott som har ett mycket högt straffvärde eller är särskilt svåra att utreda.