Enligt Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap, är kostnadskalkylen det grundläggande problemet för luftförsvaret.

– Det kostar väldigt mycket att ha en luftvärnsrobot som lyckas lokalisera någonting som flyger emot dig med en sprängladdning i full fart.

En enda luftvärnsrobot kan kosta tiotals miljoner kronor, samtidigt som en anfallande, större drönare kan kosta runt 200 000 kronor.

Måste vara snabbare

Luftvärnsrobotar använder avancerad teknik för att kunna hitta sitt mål, antingen en värmesökare eller radar.

De som är värmestyrda jagar värmekällor, oftast en motor.

Nackdelen är att de måste anfalla bakifrån, där motorn oftast sitter, och därför behöver vara snabbare än den anfallande projektilen. Det förklarar Sten Arve, lärare på luftavdelningen på Försvarshögskolan.

– Värmestyrda är mest effektiva mot långsamtgående flygplan eller robotar.

För att möta snabbare hot krävs enligt Sten Arve radarstyrda robotar. De har oftast en inbyggd radar i nosen, men vissa kan också få information från radar på marken.

Stridsflyg kan användas

En annan utmaning för luftvärnet är att området som kan täckas av varje pjäs är begränsat.

De går att flytta, men enligt Sten Arve tar det längre tid om det är större sträckor. Även stridsflyg går att använda för att skjuta ner fientliga robotvapen och de kan röra sig både snabbt och långt.

– Nackdelen med flygplanen är att de måste ner för att tanka och ladda om. Luftvärnet (på marken) har en uthållighet och kan under en längre tid stå på en plats och försvara den.

Under flera decennier har luftvärn inte varit en prioritet i Sverige och Europa, men nu sker en upprustning. Nato skriver i ett mejl till SVT att luftförsvar är en av alliansens främsta prioriteringar.

– Framtiden för luftvärn ser väl, om man får uttrycka sig så, väldigt ljus ut, säger Sten Arve.