Att tongivande partiföreträdare öppet sågar partiledningen hör verkligen inte till vanligheterna i riksdagens mest toppstyrda parti. Men nu, efter drygt två år som samarbetsparti, talar de starka reaktionerna för att delar av partiet har börjat tappa tålamodet.
Att helomvändningen i vapenfrågan skulle mötas av intern kritik hade ledningen rimligen räknat med, men de verkar något tagna på sängen av styrkan i reaktionerna.
Lovade underlätta för vapenägare
De starka känslorna bottnar i att SD gått till val på att underlätta för legala vapeninnehavare. Nu uppfattas det som att partiledningen gör tvärtom, dessutom väldigt hastigt utan bred intern förankring, något som får kritikerna att undra vilken som blir nästa fråga där gräsrötterna kommer att köras över.
Att backa var dock aldrig ett alternativ.
Ett parti som aspirerar på att ta plats i en eventuell högerregering 2026 behöver stå upp för de överenskommelser man gör med andra partier. Och framför allt – att hålla fast vid att vapen av AR-15 typ ska vara tillåtna i jakt sågs som politiskt omöjligt efter masskjutningen i Örebro.
Kan trigga igång ett bredare missnöje
Men för de hårdaste kritikerna är kovändningen ändå ett svek. Och det ska inte uteslutas att den triggar igång ett bredare missnöje bland gräsrötterna där man börjar ifrågasätta leveransen även i andra frågor.
Stormen leder också till frågan om Jimmie Åkessons (SD) ledarskap. Har han börjat tappa kontrollen över det parti han har lett i två decennier?
Svaret på den frågan avgörs av den fortsatta utvecklingen men när Åkesson så tydligt markerar mot kritikerna är det rimligt att anta att stormen bedarrar.
Däremot sätter konflikten fingret på en gammal dragkamp inom SD. Förenklat kan den sägas stå mellan de som ser det som helt centralt att fortsätta värna identiteten som ”antietablissemangsparti” och de som är mer pragmatiska och har som helt överskuggande mål att ta plats i Rosenbad efter nästa val.
Richard Jomshofs sorti och det faktum att han ersätts av den sakfrågeinriktade Henrik Vinge (SD) talar för att det är fördel pragmatikerna. Men om opinionssiffrorna skulle börja falla framöver kan styrkeförhållandena ändras.