I dag väcktes åtalet mot en 41-årig man vid internationella åklagarkammaren i Stockholm för att ha genomfört övergrepp mot 27 barn på nätet.
Förövaren i det här fallet har fått kontakt med barnen via nätet – ett övergrepp som kan vara svårt för barnet att berätta om och som snabbt kan eskalera.
– Förövaren får kontakt med barnen på alla de plattformar där barn befinner sig. De utnyttjar en skörhet, de jobbar strategiskt med tjat, med hot och till och med dödshot. De får barnet att skicka en första nakenbild som i sin tur används i utpressningssyfte för att regissera barnet till fler övergrepp och fler bilder, säger Caroline Engvall, journalist och författare specialiserad på sexualbrott mot barn.
”Ska kunna jämställas med våldtäkt”
Den man som nu åtalas har hotat och tvingat barn att utföra grova sexuella, förnedrande handlingar på sig själva framför en webbkamera – jämförliga med samlag.
– Barnet tvingas penetrera sig själv med fingrarna eller med olika föremål samtidigt som övergreppet dokumenteras. Barn tvingas även förgripa sig på varandra. Eftersom det beställs och regisseras av gärningspersonen ska det kunna jämställas med våldtäkt, säger Caroline Engvall.
Sexuella övergrepp på nätet kategoriseras som bötesbrott. Misstänkt våldtäkt eller grov våldtäkt däremot döms efter en annan straffskala och ger stöd att frihetsberöva en misstänkt gärningsman.
– Det öppnar upp för strängare straff och utredningarna skulle gå undan på ett helt annat sätt.
Gör stor skada hos barnen
En våldtäkt via nätet är minst lika skadlig som en fysisk våldtäkt, menar Caroline Engvall.
– Det handlar om en oändlighet i övergreppen när de görs via nätet, bilder som kan förfölja en i hela ens liv. Skamkänslor som förföljer barnet då man tvingats till många egna initiativ, att man låtit sig bli lurad, lockats in i det här. Det handlar om en skuld inför föräldrarna att man visste precis vad man får göra och inte göra på nätet, barnet känner att man svikit sina nära. Samtidigt är man rädd för förövaren.
Kombinationen av faktorer gör det svårt för barnet att berätta om övergreppen.
– Det är en tystnad som är svår att komma åt.
Att tänka som förälder
Samhället och föräldrar bär ett ansvar som vi kan bli bättre på att axla, menar Engvall.
– Vi förväntar oss i mångt och mycket att barnet sköter nätet på egen hand. Föräldrar är duktiga på att följa med till fotbollsträningen eller dansuppvisningen. Men vi måste närma oss barnens nätvärld. Vi måste sätta oss bredvid dem vid datorn och fråga hur de har det på nätet, vilka de träffar och vad de gör.