Han växte upp i södra Stockholm i en trygg familjesituation, men kom ändå redan som tonåring i kontakt med droger.

Det började med hasch och ledde så småningom till kokain i samband med fester.

Drogen blev en flykt från verkligheten. Från pressen att vara duktig på jobbet, från kraven på att vara en bra nybliven pappa. Sambon var länge ovetande om missbruket, säger han.

Tog kokain på barnets dop

Som missbrukande småbarnspappa blev han en mästare på att hålla fasaden uppe. Och på att ljuga för sig själv och andra.

– Mot slutet tog jag kokain också i min ensamhet när jag var hemma och medan jag tvättade. Jag inbillade mig att det skulle bli roligare då, säger han.

Beroendet tog kontrollen allt mer. När äldsta barnet skulle döpas nådde han sin botten som missbrukare. Familj, släkt och vänner väntade i kyrkan på att inleda ceremonin.

Själv låste han in sig på kyrkans toalett, och la upp en lina.

– Jag drog kokain, säger han.

Kokainet den gemensamma fienden

En tid senare ställde hans sambo ett avgörande ultimatum. Antingen skulle han söka hjälp, eller så skulle hon ta med barnet och lämna honom. Det var då han sökte vård och kom in i ett tolvstegsprogram. Nu går han flera dagar i veckan på möten med andra alkoholister och narkomaner. Det sker i både hemkommunen Täby och inne i stan.

När vi är med på ett sådant lunchmöte på Södermalm i Stockholm närvarar över 70 personer.

Det är framför allt män, men också många kvinnor. De är i alla åldrar, kända och okända för allmänheten. Några klädda i kostym, andra nymuckade från fängelsestraff, men inför alkoholens och drogernas grepp är de likvärdiga.

De delar sina erfarenheter, framgångar och motgångar, och peppar varandra att kämpa.

Många har kokain som gemensam fiende.

”Idag är jag den pappa jag vill vara”

– Det är utbrett som bara den. Det är helt otroligt, säger Pierre om drogen som blivit allt vanligare, billigare, renare och som också orsakat fler dödsfall på senare år, enligt uppgifter från Rättsmedicinalverket.

Tolvstegsmöten som detta och viljan att vara en bra pappa, har hjälpt honom att vara nykter och drogfri i två år. Han är stolt, men det yngsta barnet som är med på mötet påminner om de kännbara konsekvenserna om han någonsin skulle få ett återfall.

– Mitt liv i dag är jättefint och fridfullt. Den pappan jag ville vara då, är jag i dag. Det är otroligt stort för mig, säger Pierre.