Inom polisen är brottslighet med tung it-koppling högt prioriterad, samtidigt står poliskåren inför stora utmaningar när det gäller att få fast sexköpare online, säger Jan Olsson, kriminalkommissarie vid Nationellt it-brottscentrum.

– Det finns tekniska aspekter, som att förövare använder sig av anonymitetstjänster för att dölja sin identitet, och det finns också en tidsaspekt. Ju snabbare vi kan få fram information, desto bättre. Annars finns det en risk att de digitala spåren kallnar, säger Jan Olsson.

”Måste rucka på våra principer”

Ett annat problem är att flera teleoperatörer inte lagrar information, som till exempel IP-adress, om sina användare. Operatörerna menar att det är en integritetsfråga, men Jan Olsson är kritisk.

– Om vi har IP-adressen kan vi inte sällan få veta vilken dator som har använts, vilket självklart är värdefull bevisning. Integritetsfrågan är viktig men om den ställs mot polisens möjlighet att utreda grova brott, som sexuella övergrepp mot barn, kanske vi borde rucka på våra principer?

Polisen är närvarande på de plattformar där sexhandeln pågår, men det är omöjligt att övervaka allt. Enligt Jan Olsson är ett nära samarbete mellan aktörer därför mycket viktigt.

Alla lämnar digitala spår

– Om vi vet att en person har haft kontakt med en misstänkt sexköpare på till exempel Facebook så kontaktar vi forumets administratörer och begär ut loggar från det klockslag då vi vet att konversationen har pågått. Inte sällan kontaktar också administratörer oss om de har sett något misstänkt.

Det finns också mycket som du som utsatt kan göra.

– Kontakta någon du har förtroende för och polisanmäl så snart du orkar. Bevistekniskt gäller att ta skärmdumpar av konversationen, skriv ner vad som händer och när, spara all mejltrafik. Det är suverän bevisning.