Att utföra organbevarande behandling hos döende patienter är i många fall praxis idag. Genom att driva igenom ett tydligare lagstöd för detta hoppas regeringen att antalet organdonationer ska öka.

Det kommer dock att finnas undantag och begränsningar i användandet av behandlingen.  Frågan är inte okontroversiell , och att utföra medicinska ingrepp på personer som oftast befinner i ett sådant tillstånd att samtycke inte kan ges är etiskt komplext.

Inte mer än ringa smärta

Behandlingen får till exempel enbart genomföras om det inte är möjligt att vänta till efter att personen har avlidit. En förutsättning är också att den inte medför mer än ”ringa smärta eller skada”, och inte står i vägen för insatser för den möjliga donatorn själv.

I den statliga utredningen som föranledde regeringens förslag nämns exempelvis intubering och uppkoppling till respirator som en alltför omfattande insats att göra på en levande person i syfte att bevara hens organ.

Organbevarande behandling ska heller inte få pågå i över 72 timmar om det inte finns särskilda skäl.

Närståendevetot slopas

I dagsläget kan en närstående till den möjliga donatorn sätta stopp för en donation, om personens inställning till donation är okänd. Detta kommer att tas bort. Den närstående kommer att få informera om den möjliga donatorns inställning och vilja, men kan alltså inte längre stoppa en eventuell donation.

Socialminister Lena Hallengren (S) understryker att det är viktigt att man själv gör sin åsikt känd om man vill donera organ eller inte.

– Om man inte anmäler sig till donationsregistret, förväntas man vara beredd att donera sina organ. Det är viktigt att känna till, säger socialminister Lena Hallengren (S).

Undantag görs för funktionssnedsatta

Vuxna personer med en funktionsnedsättning av sådan art att de inte kunnat förstå vad donation innebär undantas från ovanstående, och inget ingrepp eller organbevarande behandling görs i de fallen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.