Feministiskt perspektiv har vind i seglen och opinionssiffrorna pekar uppåt. Sedan årsskiftet har tidningarna i Sverige skrivits 460 artiklar om partiet, visar en genomgång som SVT har gjort.
– När vi syns i medierna ökar vi, säger Amanda Mogensen, kommunikationsansvarig på Fi. Vi ser ett tydligt samband mellan exponering i media och medlemsantal.
Men det finns ett problem, menar hon. Journalisterna har bara ögon för partiets grundare och förstanamn på riksdagslistan, Gudrun Schyman.
Fi – större än Gudrun
– Fi är mycket mer än bara Gudrun, säger Amanda Mogensen. Det är klart problematiskt när en stark politisk rörelse beskrivs av en enda person. Det är tråkigt för partiet.
När Gudrun Schyman inte kan ställa upp i debatter tackar redaktionerna nej till någon annan Fi-politiker, förklarar Amanda Mogensen. Det tycker hon är beklagligt.
– Gudrun är en jättetillgång för oss, hon är en fantastisk person och vi får uppmärksamhet genom hennes kändisstatus. Men mediebilden blir att det är Gudrun som gör och säger saker, inte partiet.
Att bevakningen av Fi kretsar kring den färgsprakande Gudrun Schyman är inte konstigt säger forskaren och feministen Petra Östergren.
– Schyman är karismatisk, en slap-stick-politiker som levererar det medierna vill ha. När hon pratar om familjepolitik säger hon vassa saker som ”vård av frisk man i hemmet”. Det är underhållning och funkar bra för medierna.
Artisgrädda och homepartyn
När Feministiskt initiativ syns i medierna är det sällan i samband med frågor om skatter, arbetslöshet eller skolfrågor. Gudrun Schymans röstningsraggande på ”homepartyn” var en händelse som medierna tacksamt tuggade i sig, precis som nyheten om hur svenska artistgräddan ställer upp för partiet på en dubbel-CD.
– Jag tycker att bevakningen är ett utslag för sexism, säger Petra Östergren. Den visar att man inte tar kvinnor på allvar. Schyman kan hålla på med roliga home-partyn, men togs partiet på allvar skulle bevakningen se ut på ett annat sätt.
I veckan kritiserade också debattören Rebecca Weidmo Uvell journalisterna för att gulla med Feministiskt perspektiv.
”Varför ställer inte reportrarna fler kritiska frågor?” undrade hon och anklagade journalisterna för att charmas av partiledaren Gudrun Schyman. Vet artisterna som ställer upp för Fi om att partiet vill att konstnärers arbete ska kunna konsumeras fritt på nätet”, undrade hon?
Makt och hårdare bevakning
Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen som är feminist och har myntat uttrycket ”penisvinden i medierna” tycker inte det är så konstigt att den granskande journalistiken mot Fi uteblir just nu.
– Jag tror vi ser Fi som ett harmlöst parti och deras budskap om jämställdhet är lätt att ställa upp på, säger han. Vi kanske vill ge dem en chans?
Men tongångarna skulle bli helt andra om partiet växer i opinionsmätningarna eller till och med kommer in i riksdagen, menar han.
– Då skulle det bli mycket tuffare. Det är så medierna funkar – vi vill granska makten och hittills har inte Fi haft någon verklig makt.
Berg-och-dalbana i medierna
Feministiskt initiativ har haft en berg-och-dal-bane-liknande relation till medierna, visar statsvetaren och professorn Kent Asps mätningar.
Valrörelsen 2006 var en höjdare för det nybildade feministpartiet. Intresset var stort och medierna bredde på.
– De fick störst uppmärksamhet och bäst behandling av alla småpartier, förklarar Kent Asp.
I mätningen fick Feministiskt initiativ tre procent av medieuppmärksamheten, men på valdagen bara 0,7 procent av rösterna. Tvärtom var det för Sverigedemokraterna som fick 0,6 procent av medieuppmärksamheten och 2,9 procent av rösterna.
Nästa val – 2010 – kom en backlash för feministerna.
– Journalisterna hade lärt sig sin läxa, säger professor Kent Asp. De hade trott det skulle gå bättre för Fi än det faktiskt gjorde och det här året var rapporteringen kring partiet i valrörelsens slutskede så liten att den inte var mätbar.
Brinnande pengar
Den berömda pengabränningen i Almedalen i juli samma år, när Gudrun Schyman eldade upp 100.000 kronor för att sätta strålkastarljus på låga kvinnolöner, ser Kent Asp som ett desperat försök att få uppmärksamhet.
– Det var ett korkat mediaevent som slog tillbaka. Jag tror det var en anledning till att de fick så lite uppmärksamhet i slutet av valrörelsen, säger han.
Pengabränningen var ett typiskt exempel på hur medierna bevakar Feministiskt initiativ säger Amanda Mogensen. När Gudrun Schyman tuttade eld på sedlarna var varenda mediehus där och trängdes kring partiets stjärna.
Men lite senare, på seminariet där partiets andra medlemmar ville ge medierna sin bild av hur det jobbar för höjda kvinnolöner, såg det helt annorlunda ut.
– Det kom en enda journalist, säger Amanda Mogensen. Det manar till eftertanke kring hur journalister värderar nyheter. Vi hoppas det blir annorlunda det här valet.
Källa om antalet Fi-artiklar: Mediearkivet, svenska tryckta tidningar under perioden 1 januari till 29 april 2014. Sökning i rubrik och ingress.